Polisarbete i Iran
Allt började med att jag såg en bild av iranska kvinnliga poliser. I Sverige görs egentligen ingen större skillnad mellan män och kvinnor ur utbildningssynpunkt eller ur uniformssynpunkt. I Iran har man frångått detta, använder de kvinnliga poliserna, en så kallad chador, utanpå byxor, tunika och slöja, istället och har ett eget poliskomplex. I Iran blev slöjan påbjuden strax efter maktövertagandet 1979. Kvinnor som framträdde offentligt utan slöja ansågs vara motståndare till den islamistiska revolutionen och således inte enbart religiösa utan också politiska fiender. Under min studieresa till Teheran fick jag se hur kvinnornas polisiära studietid var och kan påvisa att det kanske finns som snarare enar än skiljer oss åt med tanke på vårt yrke. Islam har en stor del i Iran, om inte den största delen av iranskt liv och leverne. I Iran är huvudinriktningen shiaislam. Detta genomsyrar Iran och den iranska islamistiska polisens arbete. Reformisterna vill ha demokratisering och öppning mot omvärlden, medan de konservativa vill att Iran skall vara en sluten Gudsstat. Denna ständiga kamp görs sig påmind överallt, det är rädslan för polisen mot känslan av trotsighet för mullorna. Iran är så mycket mer än politik och andliga ledare. Iran är viljan att förända sin nutid utan att förlora sitt arv.