Pojkar dömda till ungdomstjänst ? en deskriptiv studie om kriminalitet och beteendeproblematik
Kriminalitet under ungdomsåren är vanligt förekommande och Moffitt (1993) har utformat en teori om att en stor grupp ungdomar under en begränsad tid under tonåren begår brott, så kallad tonårstidsbegränsad kriminalitet, medan en mindre grupp ungdomars brottslighet inte begränsas till tonåren, så kallad långvarig kriminalitet. Den föreliggande studien har analyserat data rörande en grupp pojkar (n=353) i åldrarna 15-20 år som dömts till ungdomstjänst i Stockholm. Syftet med den föreliggande studien var att söka identifiera dimensioner i gruppen och mönster i de brott de rapporterat att de begått samt att beskriva gruppen utifrån problemområdena skolproblematik, psykiatriska besvär, misshandel av föräldraperson samt ålder för alkoholdebut respektive brottsdebut. Resultatet visade att det fanns stora skillnader med avseende på kriminalitet i gruppen. En liten andel pojkar i gruppen har begått en stor andel av brotten medan majoriteten av alla pojkar har begått ett relativt fåtal brott. Med utgångspunkt i våldsbrottsligheten gick det att urskilja två subgrupper, grupp S1 och grupp S2, som skiljde sig signifikant åt inom samtliga studerade index. Grupp S2 hade i jämförelse med grupp S1 signifikant större skolproblematik, fler psykiatriska besvär och hade oftare blivit utsatt för misshandel av föräldraperson. Grupp S2 hade dessutom signifikant lägre genomsnittsålder för både alkoholdebut och brottsdebut än grupp S1.