Per Engdahl, en extrem politisk aktivist i marginalen
Uppsatsen är en analys av den svenska politiska aktivisten Per Engdahl och hans rörelsers ideologiska innehåll. Engdahl som föddes 1909 och avled 1994 var under hela sitt liv verksam i olika svenska fascistiska och högerextrema organisationer såsom Sveriges Fascistiska Kamporganisation, Riksförbundet det Nya Sverige, Sveriges Nationella Förbund, Riksföreningen Sverige-Tyskland, Svensk Opposition, Europäische Soziale Bewegung samt Nysvenska Rörelsen. Dessutom utgav han under nästan 50 år tidningen Vägen Framåt. Studien omfattar perioden 1931 till 1950. Fyra olika politiska program samt fyra ledarartiklar ur Vägen Framåt, från 1942 alla författade av Engdahl, har analyserats. Metoden har varit ideologianalys speciellt med hjälp av textanalys.
Studiens syfte är att utifrån teorin om generisk fascism undersöka Per Engdahl och hans organisationers ideologiska grund. En sådan analys har inte tidigare genomförts utan Engdahl har betecknats som fascist eller nazist utifrån empiriska studier av organisationerna och inte på grundligare studier av hans idéer.
Till idéhistorikern Lena Bergrens minimidefinition av generisk fascism har jag i min definition lagt till begreppet auktoritär och ersatt holistisk till metafysisk. Den lyder sålunda: Fascismen är en ultranationalistisk revolutionär och auktoritär ideologi med metafysiska och synkretistiska pretentioner som syftar till att skapa ett radikalt nytt samhälle och en ny typ av människa.
Utifrån denna definition och andra centrala begrepp i fascismen betraktar jag Per Engdals ideologi som fascistisk under den undersökta perioden 1931 till 1950. Jag anser även att Engdahl var antisemit under perioden 1931 till 1942 och att han regelbundet spred rasideologiska idéer i sina texter fram till och med 1950.