Påverkas sväljförmågan hos äldre efter utbildning om sväljsvårigheter till omvårdnadspersonal?
En Single Subject- studie av två personer på ett äldreboende
Bland den äldre befolkningen är det relativt vanligt med någon form av sväljsvårigheter, dysfagi. Tidigare studier har visat att mellan 30 och 70 procent av boende inom äldreomsorgen har sväljbesvär. I dagsläget har de flesta äldreboenden i Östergötland inte tillgång till logoped. I föreliggande studie användes metoden Single Subject Experimental Design med upplägget ABB. Flera måltidsobservationer utfördes på de två deltagarna. I dessa observationer studerades tecken på s såsom hostningar, rosslingar, upprepade sväljningar och trögutlöst sväljreflex. Pulsoximeter användes för att öka säkerheten i mätningarna. I interventionsfaserna hölls två föreläsningar om dysfagi för personalen på det berörda äldreboendet. Syftet var att undersöka huruvida dessa föreläsningar förbättrade deltagarnas sväljförmåga. Dysfagi fanns hos båda deltagarna, dock med olika slags symtom. Personalen på boendet konsistensanpassade viss mat som primärt sväljfrämjande åtgärd redan innan studiens början. När detta utfördes hade det en positiv effekt hos båda deltagarna i form av färre tecken på dysfagi vid måltidsobservationerna. Vid föreläsningarna var deltagarantalet lågt, vilket kan ha bidragit till att ingen markant förändring hos deltagarna kunde observeras. Det kan konstateras att ett interventionsupplägg i form av två föreläsningar inte är tillräckligt för att göra skillnad när det gäller dysfagi. Tydligt är dock att behovet av kunskap om dysfagi på äldreboenden är stort.