Patientutbildning och stöd för ungdomar med diabetes typ I
Bakgrund: Diabetes typ I är en autoimmun sjukdom som innebär att bukspottkörtelns insulinproducerande celler är skadade. Det medför att insulinproduktionen upphör, vilket leder till en kronisk hyperglykemi. En hög eller låg glukoshalt i blodet kan resultera i akuta och/eller framtida komplikationer vilket medför en strävan efter god metabol kontroll. Vid diabetes utgör egenvård den största delen av behandlingen. Att ha kunskap om sin sjukdom och dess medicinska behandling, om kost, motion samt att kunna utföra egenkontroller av blodglukos och administrering av insulin är grunden i egenvården och för att uppnå denna kunskap krävs patientutbildning. Under ungdomsåren uppkommer ofta tankar om vad sjukdomen kommer att innebära för ens framtid och frigörelseprocessen från föräldrar kan försvåras då föräldrarna tidigare haft ett stort ansvar för hantering av sjukdomen. Kunskapsbrist om sjukdomen påverkar ungdomars förmåga att helt ta ansvar för sin egenvårdsbehandling. Flera patientutbildningsmodeller för ungdomar har tagits fram, men inget särskilt program förespråkas.Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patientutbildningar och stöd för ungdomar med diabetes typ I samt att redogöra för dess effekter beträffande egenvård, metabol kontroll och psykosociala faktorer.Metod: Då författarna ville skapa en översikt av forskningsresultatet inom det beskriva området valdes en litteraturstudie. Genom sökning i databaser med vedertagna sökord inkluderades slutligen 15 artiklar i resultatet.Resultat: Vid läsning av inkluderade artiklar delades utbildningsformerna in i följande kategorier: motivationshöjande samtal, gruppträffar, diabetesläger och telemedicin. Motivationshöjande samtal gav förbättring på både metabol kontroll och psykosociala faktorer. Gruppträffar gav framför allt god effekt på psykosociala faktorer. Diabetesläger tycks vara en bra metod för att förbättra egenvården. Telemedicin visade sig förbättra både psykosociala faktorer och den metabola kontrollen. De förbättringar som identifierats gick dock i många fall tillbaka med tiden.Slutsats: Utbildning och stöd till ungdomar med diabetes typ I ger effekt på metabol kontroll, egenvård och psykosociala faktorer där äldre ungdomar tycks gynnas i större grad än yngre ungdomar.. Dock kan inget enskilt program rekommenderas då de ger effekt inom olika områden. För att förbättringar ska kvarstå krävs att deltagande i olika program sker med kontinuitet. Flera studiers resultat tyder på att det är positivt att ha föräldrar som är delaktiga i sjukdomshanteringen.