Patienter med mani och deras upplevelser att vårdas inom psykiatrisk slutenvård
Att drabbas av bipolär sjukdom innebär att leva med ett kroniskt sjukdomstillstånd som kännetecknas av en fluktuerande affektiv symtombild. Den drabbar 1.5-2 procent av Europas befolkning och ses som den sjätte ledande orsaken till folklig ohälsa i världen. Bipolär typ 1 kännetecknas av affektiva stämningslägen där individen pendlar mellan två motpoler, mani och depression. Ett maniskt skov varar vanligtvis mellan två till sju månader och har en symtombild som kännetecknas av förhöjd självkänsla, minskat sömnbehov och gränslöst beteende. Det förhöjda stämningsläget leder till att den drabbade individen förr eller senare tappar kontrollen över sin livssituation vilket i de flesta fall kräver professionellt omhändertagande inom den psykiatriska slutenvården Att bilda allians med denna patientgrupp är en utmaning för vårdpersonal då de ofta vårdas med tvång och saknar förståelse för sin sjukdom. Därför var syftet med studien att beskriva hur patienter med mani upplever att vårdas inom psykiatrisk slutenvård. Sex intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i ett tema ?Att se mig för den jag är trots mani? och tre kategorier; ?Att sakna struktur och samvaro i vårdmiljön?, ?Att sakna empati och respekt? och ?Att mötas av omgivningens oförståelse?. Huvudfyndet i studien är att deltagarna tycker det är viktigt att i första hand bemötas som människa och inte som sin sjukdom. Det är betydelsefullt att vården utformas efter deltagarnas individuella behov med ett meningsfullt och strukturerat innehåll, annars kan människovärdet gå förlorat.