(O)trygga män?
Fysisk planeringSpatial planning - social planningSpatial planning - local planningOtrygghetTrygghetGenusperspektivBrottSäkerhetRisk
Rädsla och otrygghet på offentliga platser har studerats mycket sedan början av
2000-talet och då främst utifrån ett jämställdhetsperspektiv där kvinnors
upplevda otrygghet, oro och rädsla för brott har varit i fokus. Att kvinnor har
varit i fokus för trygghetsforskningen är ingen slump då kvinnor i större
utsträckning än män historiskt har gett och ger uttryck för sin rädsla och
otrygghet på offentliga platser. Trots Sveriges strävan mot ett jämställt
samhälle så finns det få svenska studier som tittar närmare på hur män upplever
otrygghet på offentliga platser, vilket har gjort att männen i princip har
varit exkluderade ifrån svensk trygghetsforskning och trygghetsplanering. Ämnet
för uppsatsen är mäns upplevda otrygghet på offentliga platser och syftet är
att undersöka mäns upplevelser av otrygghet på offentliga platser, vilka
platser som upplevs som otrygga och varför de upplevs som otrygga, samt hur
dessa platser förhåller sig till de platser där flest brott begås. Syftet är
vidare att undersöka hur kvinnor upplever de platser som männen har pekat ut
som otrygga för att kunna dra slutsatser kring eventuella skillnader mellan män
och kvinnor i upplevelsen av otrygghet.
Utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar har en forskningsöversikt
skrivits och från forskningsöversikten har de teoretiska förklaringsmodellerna
tagits fram, och dessa teoretiska förklaringsmodeller har uppsatsens analys
förhållit sig till. De teoretiska förklaringsmodellerna som hjälper till att
förstå och förklara vissa företeelser i det empiriska materialet är Listerborns
(2000) tre rum som otrygghet kan upplevas i, samhällets normer och Goodeys
(1997) begrepp hegemonisk maskulinitet, samt Brownlows (2005) två olika
kategoriseringar av strategier som människor använder i otrygga situationer.
De metoder som användes för att samla in det empiriska materialet startade med
ett frågeformulär som män på en offentlig plats fick besvara. Utifrån svaren
kunde de tre platser som flest män upplevde som otrygga tas fram och dessa
kunde genom en dokumentstudie av brottsstatistik ställas i relation till
områden där flest brott hade begåtts (under 2013). För att ta reda på varför
platserna upplevdes som otrygga bland män, men även hur kvinnor upplevde de
platser som männen upplevde som otrygga, fick två män och en kvinna gå en
förberedande trygghetspromenad ensamma i respektive område. Därefter
genomfördes en semistrukturerad intervju med varje promenaddeltagare.
Analysen av frågeformulären fokuserade på att hitta sambandsmönster mellan de
olika variablerna i formuläret. Analysen av de platser som upplevs otrygga och
de områden som var mest utsatta för brott (under 2013) bestod av att lägga de
olika kartorna över varandra och se om det fanns något samband där emellan.
Slutligen gjordes en kvalitativ innehållsanalys av de semistrukturerade
intervjuerna för att lyfta fram likheter och skillnader i männens och
kvinnornas upplevelser av de tre platserna. Analyserna har främst diskuterats
utifrån de teoretiska förklaringsmodellerna men analyserna har även
återkopplats till andra delar i forskningsbakgrunden.
De slutsatser som har kunnat dras är att män upplever otrygghet på offentliga
platser och dessa otrygga platser är ofta dåligt belysta och har ett negativt
rykte, men det största skälet till att en plats upplevs som otrygg av män har
att göra med de sociala mötena och icke-mötena på platsen. Slutsatserna visar
även att det finns ett samband mellan upplevelsen av otrygghet på en plats och
hur många brott som har begåtts i anslutning till platsen. Kvinnorna i
undersökningen upplevde också otrygghet på de platser som männen pekade ut som
otrygga och uppgav ofta samma orsaker till deras upplevelser av otrygghet. Men
studien visar tydligt att kvinnorna var mycket mer villiga att prata om sin
upplevelser av otrygghet än vad männen var.