Osäkerhet vid fotogrammetrisk kartering med UAS och naturliga stödpunkter
Unmanned Aerial SystemUASUnmanned Areal VehicleUAVNatural ground control pointsUAVUASNaturliga stödpunkterDigital ytmodellOrtofoto
En karta är en färskvara som är i ständigt behov av ajourhållning. Ajourhållning görs normalt med traditionella metoder: fotogrammetriska och/eller geodetiska. Men i och med att utvecklingen går framåt har intresset för en ny metod, UAS (Unmanned Aerial Systems), ökat. UAS är en relativt ny fotogrammetrisk metod där obemannade flygfarkoster används. Detta examensarbete har utvärderat vilken osäkerhet vanligt förekommande detaljer i en karta kan få i framställda "produkter" som genererats med hjälp av UAS-bilder som georefererats med naturliga stödpunkter. Produkterna som framställdes var en digital ytmodell och ett ortofoto och togs fram i datorprogrammet Agisoft Photoscan. Bilderna som bearbetades i denna studie erhölls från Swecos UAS-flygning och var tagna över deponiområdet Fågelmyra i Ornäs, Dalarnas län. I den digitala ytmodellen och i ortofotot mättes detaljer in för att sedan kontrolleras mot kontrollpunkter inmätta med nätverks-RTK (Real-Time Kinematic).Studien visade att detaljer inmätta i den digitala ytmodellen och ortofotot resulterade i en osäkerhet på 0,28 m respektive 0,08 m i plan. Varför osäkerheterna skiljer sig mellan den digitala ytmodellen och ortofotot kan ha att göra med att det är svårt att identifiera objekt i den digitala ytmodellen. Utifrån denna studie kan det konstateras att UAS och georeferering med naturliga stödpunkter lämpar sig för kartering av mindre områden. Dessutom kan det konstateras att UAS är effektiv och relativt enkel teknik.