Optimal vägutformning vid ökade nederbördsmängder
Avsikten med den här rapporten var dels att lära mig mer om utformning av vägkroppar samt avbördning av dagvatten och vattendrag intill för att på så sätt kunna bidra till utveckling av vägbyggande. Intresset för detta har väckts sedan rikliga nederbördsmängder ställde till översvämningsproblem vid E4:an i Västerbotten hösten 2012. Målet var att ta reda hur nederbördsmängderna förväntas bli i framtiden och komma fram till förslag på bästa möjliga vägkroppsutformning efter dessa förutsättningar. Problemformulering:1) Hur ser en normalsektion av vägkropp ut när det gäller lagertjocklekar och materialtyper? Vilka tekniker används idag för bortledning av vatten från vägkroppen?2) Vilka utgångspunkter används idag vid vägutformning när det gäller nederbördsmängder och vilka är de förväntade förändringarna av nederbörd i Sverige?3) Hur skulle en vägkropp med tillhörande vattenavledning behöva se ut med de förväntade klimatförändringarna? Behöver även vägens underbyggnad förändras?En normalsektion beskriver den generella uppbyggnaden av en väg i genomskärning längs hela den projekterade sträckan. I rapporten används en normalsektion för en del av E4:an i Luleå kommun. Den består från ytan räknat av slitlager av asfalt, bindlager, bundet bärlager, obundet bärlager och förstärkningslager. Detta kallas också vägens överbyggnad. Den naturliga markens yta kallas terrassyta, på vilken vägkroppen anläggs. Det är längsgående diken, korsande vägtrummor alternativt ledningar nedgrävda i marken som normalt används för bortledning av vatten vid vägar. Ledningar i mark är brukligt inne i samhällen eller där det finns lite med plats.Statistik över nederbördsmängder från SMHI används som grund för dimensionerande värden. Redan idag tas hänsyn till klimatförändringarna genom att en klimatfaktor multipliceras till övriga dimensionerande värden. Den typ av förändring som förväntas i Sverige t o m år 2100 är ökad nederbörd med 5-30 % och dessutom fler skyfall.Fokus i rapporten har varit på hur extrema vattenflöden tas om hand intill vägar. Forskning fortgår, utvecklingen av klimatet följs upp och styrdokument uppdateras kontinuerligt. I samtal med personer från olika yrkesgrupper har det visat sig att marken vid sidan av vägkroppen kan vara mer väsentlig att hålla uppsikt över än att hitta en ny slags normalsektion. De flesta nämner fungerande diken och vägtrummor som det viktigaste. Tänkbara klimatscenarion kan visas i datamodeller i simuleringsprogram. Dessa scenarion är inte detsamma som verkligheten men tas ändå med i beräkningar vid dimensionering. Vägens underbyggnad har inte så stor betydelse för själva vattenavledningen. Däremot kan de avledningsmetoder som används idag dimensioneras upp alternativt förstärkas i kombination med varandra, även med pumpstation som pumpar vidare vatten eller med magasin som fördröjer vatten per tidsenhet. Avverkning vid sidan av vägen kan göra att vatten i snabbare takt avrinner mot en väg. Detta är ett känt problem som lyfts fram under arbetets gång.