Omvårdnadsarbete nära döden
negativa upplevelser och hanteringsstrategier ur ett sjuksköterskeperspektiv
Introduktion: Sjuksköterskor anses vara den yrkeskategori som genom frekvent omvårdnad ofta skapar en personlig relation till sina patienter. Ökade krav och ett holistiskt synsätt inom vården medför att denna relation blivit viktigare. Med bristande strategier för att hantera denna nära relation kan risken för utbrändhet öka. Syfte: Att ur ett sjuksköterskeperspektiv belysa upplevelser av negativa aspekter vid omvårdnadsarbete nära döden, samt att uppmärksamma hur sjuksköterskor hanterar omvårdnadsarbetet nära döden. Metod: En litteraturöversikt genomfördes där tolv vetenskapligt kvalitativa artiklar granskades och analyserades textnära genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: För sjuksköterskor innebar omvårdnadsarbete nära döden både negativa emotionella upplevelser samt negativt upplevda situationer såsom brist på stöd och tidsbrist. Genom användandet av olika hanteringsstrategier; beteendemässiga samt hantering genom bekräftelse, underlättades detta omvårdnadsarbete. Diskussion: Sjuksköterskor upplevde kommunikationshinder och oklar ansvarsfördelning, vilket skulle kunna undvikas med tydligare direktiv. Viljan att göra sitt bästa kunde medföra orimliga krav samt emotionell påfrestning och sjuksköterskor såg relationen med patienten som värdefull men samtidigt svår. Stöd genom kollegor ansågs underlätta arbetet men kunde p.g.a. tidsbrist vara något som prioriterades mindre, vilket kunde leda till minskat välbefinnande. Slutsats: Omvårdnadsarbete nära döden var påfrestande för sjuksköterskor och trots egna hanteringsstrategier ansågs detta arbete kräva mer stöd och resurser från organisationen.