Om ersättningsmöjligheter vid brottsskada
Jag har med den traditionella juridiska metoden till en början beskrivit brottsoffrets ersättningsmöjligheter vid brottskada. Då den skadelidande tillfogats skada genom brott vet de allra flesta brottsoffer att det föreligger rätt till skadestånd från gärningsmannen. Mer problematiskt har det visats vara i de fall då gärningsmannen har bristande betalningsförmåga, eller då den som begått brottet förblir okänd. De allra flesta människor har, vid personskador, ett grundläggande skydd i sin social-, hem-, eller eventuella olycksfallsförsäkring men då försäkringarna kan variera och då skyddet ibland inte är heltäckande blir följden ofta att inte full ersättning utgår. Ersätter inte skadeståndet skadan eller om försäkring saknas, eller om sådan inte gäller pga. undantag i försäkringsvillkoren, finns möjligheten att söka brottsskadeersättning hos BrOM. Från det empiriskt insamlade materialet har det visat sig vara absolut svårast för de brottsoffer som har pekat ut en gärningsman, att få någon ersättning. I många sådana fall står nämligen ord mot ord, i andra fall är det åklagarnas beslutsmotiveringar som har förhindrat ersättning till brottsoffret. Ofta åberopar försäkringsbolagen och BrOM, i sina respektive beslutsmotiveringar, att de inte har möjlighet att frångå polis- och åklagarmyndigheters tidigare beslut. Att ersättningssystemet inte fungerar tillfredsställande är oroväckande och innebär negativa följder, vilket har åskådliggjorts såväl ur ett rättsekonomiskt såsom ett rättssociologiskt perspektiv. Ur ett rättspolitiskt perspektiv bör den främsta lösningen vara att låta all sådan försäkringsersättning, i framtiden, utgå från BrOM. En rättighet som brottsoffret har, vilken de ofta inte har vetskap om, är att de kan väcka enskild skadeståndstalan i ett tvistemål, där beviskravet är lägre. Med tanke på vad brottsoffret tidigare upplevt från rättssystemet och med tanke på brottsoffrets erfarenheter från ersättningssystemets olika delar är förståelsen fullkomlig från min sida till varför de inte utsätter sig för sådan prövning. Problematiken, när brottsoffret utsatts för brott där det finns dokumenterade skador samt en utpekad gärningsman som sedermera varken kommer att kunna lagföras i brist på bevis eller behöva kompensera brottsoffret, kvarstår således.