Obstetriska plexus brachialisskador
BarnmorskorObstetrisk plexus brachialisskadaSkulderdystociHandläggningMidwivesObstetric plexus brachialis injuryShoulder dystociaManagement
Obsterisk plexus brachialisskada (OBPP) är en nervskada som kan uppkomma vid vaginal förlossning. OBPP kan ge neurologisk funktionsnedsättning med varierad svårighetsgrad. Konsekvenserna för barn med OBPP är framförallt funktionsnedsättningar i axel, arm, hand och fingrar men även ögats nerver kan skadas. Den största riskfaktorn för OBPP är klinisk handläggning av skulderdystoci. Skulderdystoci är en svår komplikation som uppstår då barnets axlar fastnat i kvinnans bäcken i samband med förlossningens slutskede. Forskning framhåller att kraften i bockningen av barnets huvud har samband med uppkomst av OBPP. Desto mer kraft som används mot barnets huvud desto större risk för OBPP. Få studier redogör för barnmorskornas beskrivningar vid handläggning av skulderdystoci. Syfte: syftet med studien är att beskriva barnmorskors erfarenheter av att handlägga skulderdystoci vid förlossning med fokus på att före-bygga OBPP. Metod: kvalitativ intervjustudie. Sex barnmorskor på två förlossningskliniker i Västra Göta-land, med erfarenheter av handläggning av skulderdystoci, intervjuades. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: de tre kategorier som framkom, de var kunskap har betydelse, teamets påverkan samt konsekvenser vid OBPP. Kontinuerlig träning och utbildning enligt en strukturerad hand-läggningsguide är betydelsefull för att öka kompetensen. Hela förlossningsteamet beskrevs som ovärderlig i en akut situation som skulderdystoci. Barnmorskorna var medvetna om kraftens negativa betydelse vid bockningen när det finns ett motstånd och när axlarna sitter fast. Det framkom samstämda beskrivningar om att det finns en stor risk att förorsaka OPBB om barnet utsätts för kraftig dragning eller bockning av huvudet i förlossningens slutskede. Barnmorskorna som varit med om en förlossningssituation där barnet fått OBPP rannsakade sig själv och beskrev att de levde med skuldkänslor trots att de visste att deras handläggning inte varit felaktig. Konklusion: att fortbildning, praktisk träning av simulerade fall med fo-kus på att inte bocka kraftigt i barnets huvud och utveckling av teamsamverkan är viktiga delar i hur barnmorskor kan öka sin kompetens vid handläggning av skulderdystoci för att undvika OBPP.ABSTRACTObstetric brachialis plexus palsy injury (OBPP) is a neurological injury to the newborn, which can occur during vaginal labour. The consequences for children with OBPP is various neurological dysfunctions, often manifesting as paralysis, with varying degrees of severity, affecting the arms, elbows, hands and fin-gers and even the eyes. The most significant risk factor for OBPP is clinical management of shoulder dystocia. Shoulder dystocia is a severe complication that can arise during final stages of labour in which when the shoulders of the child are obstructed by the female pelvis. Previous research states that the downward traction force applied to the head is the most important risk factor for OBPP. The greater the force applied to the head the greater the risk for OBPP. There is relatively little research on the midwife?s management and experiences of births complicated by shoulder dystocia. Aim: The aim of this study is to describe midwives? management and experience of situations that involve shoulder dystocia and how to prevent OBPP. Method: qualitative interview study. Six midwives at two maternity clinics in the western part of Sweden, each of whom had experience with shoulder dystocia, were interviewed. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis. Results: three areas of interest were identified; the im-portance of knowledge, the team's impact and consequences of OBPP. Continual education and training according to a structured management were the most important factors for increasing competence. The birthing team was described as invaluable in acute situations such as with shoulder dystocia. The midwives were aware of the relevance of the force of downward traction when there is resistance when the shoul-ders are stuck. There was cohesive evidence that there is a high risk of causing OBPP if the child is ex-posed to traction of the head in the very last stages of labour. It also appears that those midwives who had experience of a child suffering from OBPP experienced much guilt despite their actions being inline their guidelines. Conclusion: Regular practical training, using simulated cases, with focus on avoiding down-ward traction to the child?s head and development of team collaboration are important elements, in how the midwives are vital to increase their skills in dealing with shoulder dystocia and subsequent avoidance of OBPP.