Objektiv och rättvis betygsättning?
En studie av lärares sätt att tala om de egna möjligheterna till rättvis betygsättning.
SammanfattningStudiens syfte är att undersöka hur olika lärare talar om den egna betygsättningen, samt att försöka identifiera de möjligheter och problem som existerar rörande denna. För att genomföra studien har sju verksamma lärare intervjuats, och därefter har jag använt mig av diskursanalysen som metod för att identifiera diskurser som kan sägas vara element i en större övergripande bedömningsdiskurs. De identifierade diskurserna som framkom efter analys av den insamlade empirin var; Diskurs I: Den personliga tolkningens avgörande betydelse, Diskurs II: Nationella provet som hinder och möjlighet, Diskurs III: Betygsskalans otydlighet leder till subjektivitet, Diskurs IV: So-Ämnets möjligheter och begränsningar, Diskurs V: Vikten av det kollegiala samtalet, och Diskurs VI: Den personliga kontakten till eleverna. Det viktigaste och mest tydliga resultatet som kan extraheras ur studien är att det existerar en stor grad av tolkningsföreträde som genomsyrar lärarnas bedömningsarbete. Tolkningen försvårar och förhindrar de undervisande lärarnas förmåga att uppnå möjligheterna att sätta rättvisa betyg. Samtliga av de identifierade diskurserna är delar av en komplexitet som omgärdar svårigheterna med betygsättningen. Genom de intervjuade lärarnas berättelser så framkommer bilden av en problematik som för den undervisande läraren är svår att kunna förändra på egen hand. Denna strukturella problematik som omgärdar betygssättningen kan sägas vara en del av hela skolsystemet. För att underlätta för undervisande lärare krävs krafttag från skolledare och i slutänden Sveriges regering, som ger tid och möjligheter till lärare att arbeta fram en mer gemensam grund, som minimerar lärarens personliga tolkning för att uppnå en mer rättvis och objektiv bedömning. NyckelordLärare, Betyg, Läroplansteori, Den dolda läroplanen, Diskursanalys.