Nyskapande och utvecklande parkskötsel genom reflekterande praktik
Med min bakgrund, som landskapsarkitektstudent
och parkförvaltare, betraktar jag förvaltningsskedet
som en fas med möjligheter för nyskapande och
utveckling av utemiljön. Parkförvaltare skulle
potentiellt kunna bidra till nyskapande och
utveckling av parker och grönområden genom
initiativtagande och kreativitet. Syftet med detta
examensarbete är att försöka bidra till ökad kunskap
om parkförvaltares initiativtagande och kreativitet
gällande parkskötsel i ett förvaltningsskede. Målet är
att undersöka nyskapande och utvecklande
parkskötsel, det vill säga hur kreativitet och
initiativtagande kan värderas och främjas med utgångspunkt
i ett förvaltningsskede.
Med strategin upptäcktsstyrd undersökning
tillämpas induktiv metodik för kunskapsinsamling,
där all data behandlas kvalitativt. Kunskapsinsamlingen
har skett genom litteraturstudier, en
fallstudie samt en undersökning av min egen designprocess.
I examensarbetet undersöks, genom två
huvudspår, nyskapande och utveckling i förvaltningsskedet
utifrån en parkförvaltares perspektiv. I
det första huvudspåret (kapitel 1) undersöks, genom
litteraturstudier och en fallstudie i Ängelholms
kommuns parkförvaltning, parkförvaltares initiativtagande
och kreativitet sett till en social och organisatorisk
kontext. I det andra huvudspåret (kapitel 2)
undersöks, genom litteraturstudier och refl ektioner
kring min egen designprocess som parkförvaltare i
Alnarps landskapslaboratorium, design utifrån en
refl ekterande designtradition och hur en designprocess
kan se ut i förvaltningsskedet. I det tredje
och avslutande kapitlet förenas de två huvudspåren,
då de diskuteras och analyseras utifrån främjande
och värderande av parkförvaltares initiativtagande
och kreativitet.
En av de slutsatser som har generats genom detta
examensarbete är att en parkförvaltares idéer inte
kan värderas som kreativa såvida inte idéerna blir
bedömda utifrån en social och organisatorisk kontext.
En parkförvaltares initiativtagande kan således
inte leda till kreativitet om inte initiativet blivit
bedömt och erkänt i en social och organisatorisk
kontext. En ytterligare slutsats är att det för främjande
av en parkförvaltares kreativitet och initiativtagande
krävs att såväl parkförvaltaren som
organisationen och dess omvärld tränar förmågan att
bedöma vad som är en passande idé eller handling.
Detta kan med fördel ske genom handling varvat
med refl ektion, vilket design utgör ett bra exempel
på. Handling varvat med refl ektion betonas och
ges fördelar inom en organisation som inte domineras
av utnyttjande utan där utforskande (utvecklingens
logik och den nyskapande subkulturen) ges
utrymme, samt i vilken parkförvaltaren är delaktig
(i planering och målsättning), har handlingsutrymme,
återkopplar och ges utmanande arbetsuppgifter.
En enskild aktör kan genom sitt beteende
påverka en organisations betoning på endera utnyttjande
eller endera utforskande och därför ställer
jag mig följande fråga ? bör parkförvaltare värderas
som designers?