Nya energibärare i fordon
deras påverkan på tunnlar och undermarksanläggningar vid brand
Idag domineras bränsleanvändningen av bensin och diesel i fordon. Användningen av bensin minskar till förmån för nya energibärare. De nya energibärare som tas upp i rapporten är batterier, etanol, E85, metanol, biodiesel, biogas, vätgas, naturgas, LPG (Liquefied Petroleum Gas) och DME (Dimetyleter). Av de nya energibärarna är det idag E85 som är mest använt i Sverige, följt av batterier inom hybridteknologin och metangas. De nya energibärarna har egenskaper som skiljer sig från de vanliga bränslena, bensin och diesel. Flera av de nya energibärarna är inte vätskeformiga utan är gasformiga eller batterier. De ger upphov till risker som brännbar gas- och luftblandning i tankar, gasutsläpp som är farliga både om de antänds och om de inte antänds, kärlsprängning, BLEVE (Boiling Liquid Expanding Vapor Explosion) och höga spänningar. I Sverige finns det många vägtunnlar och undermarksanläggningar. Antalet ökar kontinuerligt. Idag är det flera stora vägtunnelprojekt under byggnation och fler är under projektering. Detsamma gäller för undermarksanläggningar som i större utsträckning byggs under t.ex. bostadshus och köpcentrum. Både vägtunnlar och undermarksanläggningar är komplexa objekt som bidrar till att en brand kan utvecklas snabbare än vad den hade kunnat göra i det fria och ger upphov till andra brandeffekter och gastemperaturer. Under de senaste decennierna har ett flertal större olyckor skett i vägtunnlar runt om i världen, främst i Europa. Bränderna har ofta haft dödlig utgång och har i nästan alla fall skadat ett stort antal människor. Utöver personskador skapar bränderna stora kostnader för reparationsarbete och trafikavstängning. De nya energibärarnas påverkan på olyckor och bränder i vägtunnlar och undermarksanläggningar är oklar då det inte genomförts någon större forskning kring detta. Eftersom de nya energibärarna inte används i någon särskilt stor utsträckning är erfarenheterna från olyckor med denna typ av fordon relativt liten. Erfarenheterna från olyckor med de nya energibärarna skiljer sig mellan olika länder och beror på hur vanlig respektive energibärare är. I en del länder förekommer restriktioner mot var fordon som drivs av vissa nya energibärare får framföras eller parkeras. Oavsett vilket fordon som råkar ut för en olycka eller en brand och oavsett var det sker är det räddningstjänsten som avhjälper olyckan och försöker minska dess konsekvenser. Räddningstjänsten är inte enbart inblandad efter en olycka utan är i de flesta fall även med som myndighet vid dimensionering av både vägtunnlar och undermarksanläggningar. Räddningstjänstens erfarenhet av olyckor och bränder i fordon som drivs av de nya energibärarna är begränsad. Idag är räddningstjänster runt om i landet olika förberedda på att möta en olycka eller en brand i ett fordon som drivs av de nya energibärarna. Syftet med rapporten är att visa vad forskningen har kommit fram till gällande de nya energibärarna och hur de påverkar tunnlar och undermarksanläggningar vid brand. Materialet som tas fram i rapporten ska sedan kunna användas av SP (Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) för att utgöra delmaterial i deras kommande forskning och rapporter. Slutsatserna från rapporten är bland annat att det inte går att identifiera vilken energibärare som blir den dominerande i framtiden. Regelverk för konstruktion av vägtunnlar och undermarksanläggningar tar ingen hänsyn till vilken energibärare fordon drivs av. Det kan behöva förändras i framtiden. Restriktioner som finns i andra länder är främst riktade mot tunga gaser. Restriktionerna skiljer sig mellan olika länder vilket gör att de i vissa fall kan ifrågasättas. För att räddningstjänsten ska kunna genomföra en korrekt, effektiv och säker insats mot fordon som drivs av de nya energibärarna krävs möjligheten att identifiera vilken energibärare ett fordon använder sig av.