Nuklearmedicinsk diagnostik
ur ett farmaceutiskt perspektiv
Nuklearmedicinsk diagnostik omfattar en teknik där man med hjälp av
radioaktiva isotoper kan studera funktion, blodflöde, metabolism eller
morfologi hos olika organ och vävnader i människokroppen. Radioaktiva
isotoper kan även användas i terapeutiskt syfte, s.k. radioterapi.
Detta arbete utgår från en beställning av verksamhetsföreträdare inom hälso-
och sjukvården. Arbetet belyser ett farmaceutiskt perspektiv eftersom
gällande lagar föreskriver att en beredningsansvarig farmaceut måste vara
utsedd för att verksamheten skall kunna bedrivas.
De metoder som använts för arbetet är litteraturstudier, studiebesök,
genomgång av gällande lagar och förordningar som styr verksamheten samt
intervjuer med de olika personalkatagorier som är involverade i
verksamheten. Därtill har en förfrågan skickats till samtliga
nuklearmedicinska enheter i Sverige om hur organisationen ser ut vid
respektive enhet.
Arbetet ger en översikt över de vanligaste undersökningarna som utförs vid
en nuklearmedicinsk avdelning på ett länssjukhus i Sverige och vilka
radiofarmaka som används. Den nuklearmedicinska verksamheten styrs av ett
flertal lagar som handlar om dels läkemedelshantering och dels strålskydd.
Dessa redovisas i arbetet.
Nuklearmedicinska avdelningar finns numera på 35 sjukhus
(Universitetssjukhus och länssjukhus) runt om i landet och till dessa
avdelningar är olika personalkategorier knutna. Där finns läkare, fysiker,
farmaceuter, biomedicinska analytiker, sjuksköterskor,
röntgensjuksköterskor samt annan vårdpersonal.
Som sakkunnig och beredningsansvarig inom verksamheten står farmaceuten,
men runt om i Sverige ser farmaceutens roll olika ut. Den varierar från att
vara delaktig i den dagliga verksamheten till att vara en delegerande
profession med yttersta ansvaret.