Norska flyktingar till Sverige under andra världskriget
HistoriaFlyktingarAndra världskrigetSvenskaHjälporganisationerQuislings inrikespolitikSvenskaSamlingsregeringenNorska exilregeringen
Syftet med denna uppsats är att undersöka den svenska flyktingpolitiken gentemot det ockuperade Norge under andra världskriget samt att ta reda på hur många flyktingar som kom från Norge till Sverige. Uppsatsen har både en kvalitativ och en kvantitativ metod för att besvara syftet. Syftet ska besvaras med hjälp av litteratur från norska och svenska författare samt med arkivmaterial från Norrbottens minne. Andra världskriget bröt ut den 1 september 1939 när Tyskland anföll Polen. I inledningen av kriget hade nazisterna med sin ledare Adolf Hitler stora framgångar. Tyskland importerade svenskt järnmalm via den isfria hamnen i Narvik och hade som mål att säkra malmtransporterna som hotades av de allierades styrkor. Den 9 april 1940 anföll tyskarna Norge och efter 62 dagar av strider var landet ockuperat. Det kom två olika flyktingströmmar till Sverige, den första kom under det tyska anfallet, april till maj 1940. Den andra flyktingströmmen, 1940-1942, kom efter Terbovens nyordning den 25 september 1940. Den innebar att alla politiska partier förutom Nasjonal samling blev förbjudna, invånarna i Norge fick inte heller närvara vid några politiska sammanslutningar. Hösten 1941 började tyskarna arrestera judarna i Norge. Detta var några orsaker till flyktingtrafiken över den svenska gränsen. Sverige tog emot cirka 60 000 norska flyktingar under kriget. Vid krigsslutet 1945 var det cirka 47 000 norska flyktingar registrerade i Sverige. Den svenska Norgehjälpen var den största hjälporganisationen, mellan 1942-46 samlade de in 72 miljoner i kontanter och 65 500 ton mat till Norge. Det fanns en stor vilja från svensk sida att hjälpa den norska befolkningen under kriget och ockupationen.