Nobberskor och samlagsmaximerare. Om konstruktioner av sexualitet i tidningen FRIDA 1983 och 2008.
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka de villkor kring vilka unga tjejer formar sin sexualitet. Det gör jag genom att titta på hur sexualitet beskrivs och hur kön positioneras i en kontext som är avsedd för unga tjejer. Jag vill också anlägga ett tidsperspektiv för att se om det skett någon förändring över tid och hur den i så fall ser ut. Empirin utgörs av texter från tidningen FRIDA från 1983 och 2008. Frågeställningarna är: Hur beskrivs tjejers och killars upplevelse av sex? Hur beskrivs tjejers och killars sexualitet? Hur positioneras kön i utsagorna? Jag använder mig av diskursanalys som metod, och teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktivism, teorier om diskurs och genusteoretiska begrepp. Resultatet har jag organiserat i tre teman: Sex och kön, Sex och lust, och Sex och kärlek. Under dessa teman finner jag två diskurser, en dominerande och en motdiskurs. Två övergripande teman kan också skönjas, som jag kallar Drömbild och Verklighet. Kön beskrivs under båda tidsperioderna som något essentiellt, och män och kvinnor konstrueras som varandras spegelbilder. Mannen positioneras som aktiv presterare, och kvinnan som passiv mottagare, som svarar på mannens sexuella handlingar. Mannens sexualitet konstrueras som kroppslig, naturlig och potentiellt farlig, kvinnans som förnuftsmässig, känslostyrd och problematisk. Ett heterosexuellt imperativ är starkt, liksom normerna kring hur kön ska göras på ?rätt? sätt. Tjejers position har 2008 förskjutits mot en roll som offer, som utsatta för en hotande, exploaterande manlig sexualitet. Om det i materialet från 1983 syntes tydliga protester mot den här ordningen och systemet verkar man 2008 nästan ha accepterat detta som ett faktum, och försöker istället lösa problemet på ett individuellt plan. Medel för motmakt verkar 2008 förläggas utanför kvinnan själv.