Neuromuskulär kontroll efter främre korsbandruptur och rekonstruktion
En litteraturstudie
Knäleden är den kopplingsstation där kroppens längsta hävarmar möts och utsätts därigenom för stora påfrestande krafter. Vävnader som bidrar till knäets stabilitet inkluderar ledens utformning, ledkapsel, ledband, senor, muskulatur och nervsystemet. Vid främre korsbandsruptur (ACLD) och efter främre korsbandsrekonstruktion (ACLR) har man sett att muskelaktiveringsmönstret, den neuromuskulära kontrollen, är förändrad. Senare års forskning har intresserat sig för detta då musklernas aktiveringsmönster tros kunna ha betydelse för knäets funktion. Kunskap om muskelaktiveringsmönster kan därmed vara en viktig del i den framtida behandlingen av patienter med ACLD samt ACLR. Syftet med studien var att ta reda på vilka avvikelser som finns i den neuromuskulära kontrollen vid främre korsbandruptur. Litteratursökningen skedde i CINAHL, Cochrane, PEDro, PubMed samt Web of knowledge. 15 artiklar inkluderades i resultatet där de bedömdes enligt SBU:s mall: section C. Resultatet påvisade förändrad muskelaktivitet samt förändrad muskeltiming för både ACLD samt ACLR. Det finns även två underkategorier (copers/noncopers) av ACLD som skiljer sig gentemot varandra i neuromuskulär kontroll. De muskler som studerats mest frekvent var vastus lateralis och hamstrings, vilka också uppvisade förändrat aktiveringsmönster i upprepade studier. Styrka och timing skiljde sig mellan grupperna. Dock är området komplext och det är svårt att finna tydliga mönster mellan främre korsbandsskada och neuromuskulär kontroll. Vastus lateralis ser ut att kunna vara av en större faktor än tidigare trott, fler studier med synvinkel på just denna muskel skulle kunna skapa en bättre bild av helheten vid främre korsbandsskada. Vid rehabilitering anser vi vara av vikt att se relationen mellan funktionsnivå och neuromuskulär kontroll när val av behandling sker dvs. inte bara lägga fokus på styrka utan använda sig av balans och proprioceptiv träning.