Naturvärden hos träd i betesmarker
Betesmarker är viktiga för många arter av flera olika organismgrupper. Träd bidrar till biologisk mångfald i betesmarker eftersom träden är viktiga för bl.a. insekter, mossor, lavar och svampar. Arealen betesmark minskade kraftigt i Sverige under 1900-talet och för att bryta den utvecklingen betalas sedan 1990-talet miljöersättning för skötsel av betesmarker. Det finns två nivåer på miljöersättningen för betesmarker, den lägre nivån heter allmänna värden och den högre nivån särskilda värden. För att få miljöersättning för särskilda värden krävs att betesmarken har höga biologiska eller kulturhistoriska värden och det ställs också speciella skötselkrav. Det betalas också gårdsstöd för skötsel av betesmarker. Gårdsstöd betalas av EU och går till all jordbruksproduktionsmark och har inget att göra med biologiska värden. EU har kritiserat den svenska utbetalningen av gårdsstöd till betesmarker med mycket träd eftersom man anser att Sverige då betalar jordbruksstöd till skogsmark. Därför har man infört regler som innebär att områden med mycket träd i betesmarker inte berättigar till gårdsstöd. Enligt reglerna ska områden med mycket träd i betesmarker med miljöersättning för allmänna värden undantas från både gårdsstöd och miljöersättning. Områden med mycket träd i betesmarker med miljöersättning för särskilda värden berättigar inte till gårdsstöd men däremot en högre miljöersättning som kompenserar för bortfallet av gårdsstöd.Examensarbetet syftar till att ta reda på vilka betesmarker som har störst potential att vara viktiga för biologisk mångfald knuten till träd, betesmarker med miljöersättning för allmänna värden eller miljöersättning för särskilda värden. Examensarbetet syftar också till att undersöka effekterna reglerna för stödutbetalning för områden med mycket träd. En inventering av träden i 14 betesmarker med miljöersättning för allmänna värden och 15 betesmarker med miljöersättning för särskilda värden genomfördes. För att bedöma trädens potential att vara viktiga för biologisk mångfald användes dels definitioner av värdefulla träd stiftade av Naturvårdsverket och Jordbruksverket, dels ett eget poängsystem för naturvärden hos träd. Det egna poängsystemet skiljer sig från de andra definitionerna av värdefulla träd genom att det har med en faktor som korrigerar för olika trädslags betydelse för rödlistade arter och genom att det har trädslagsspecifika diametergränser för att definiera grova träd. Den största potentialen för biologisk mångfald kopplad till träd fanns i betesmarker med miljöersättning för särskilda värden, vilket förklaras med att de markerna hade flest träd per hektar. Potentialen för biologisk mångfald kopplad till träd var lika stor i områden med mycket träd i betesmarker med miljöersättning för allmänna värden som i motsvarande områden i särskilda värden. Det faktum att en höjd miljöersättning betalas ut till trädtäta områden i betesmarkerna med särskilda värden men inte de med allmänna värden kan således inte motiveras med naturvärden hos träden. Det skulle kunna motiveras med att trädtäta områden i betesmarker med särskilda värden har en mer värdefull markflora. En undersökning av markfloran i de trädtäta områdena i betesmarkerna rekommenderas för kommande forskning.