Närståendes upplevelse av hopp när de vårdar en person i livets slutskede.
Syftet med denna litteraturstudie var att belysa närståendes upplevelse av hopp när de vårdar en person i livets slutskede. Elva vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys som resulterade i fyra kategorier: Att hoppet stärks genom en inre kraft, tron på Gud och mänskliga relationer: att hoppet förändras för att kunna bevaras: att hoppet försvagas av förluster och oro för framtiden: att få en bra återstående tid tillsammans och en meningsfull framtid. Resultatet visade att hoppet kunde stärkas eller bevaras genom tron på Gud eller genom mänskliga relationer. Däremot olika förluster såsom trötthet, ångest och oro kunde försvaga hopp- et. Närstående beskrev hur de hoppades ändå in i slutet att det skulle hända ett mirakel eller att något bot skulle finnas för personen som var döende. Vård i livets slutskede ska involvera både närstående och personen som är döende. Sjuksköterskan bör se dem som en helhet, finnas till hands, inge trygghet, lyssna och se vilka behov de har för att kunna stärka hoppet hos dessa.