När bör myndigheter bistå med tolk?
Det bakomliggande grundsyftet till den nya Förvaltningslagen (FL), som 1986 ersatte den äldre Förvaltningslagen (ÄFL), var främst att förbättra förvaltningens service och stärka rättssäkerheten. För att alla samhällsgrupper ska omfattas av ett sådant rättsskydd krävs att kommunikationen inte är ett hinder vid kontakter med myndigheter. För att överbrygga detta hinder finns FL:s 8 § som uppmanar myndigheter att anlita tolk vid behov. Vissa anser dock att denna tolkregel idag inte är tillräckligt tydlig, har en vag ordalydelse och ett syfte som kan uppfattas mer som en uppmaning än en skyldighet. Lagrummet ger utrymme för tolkning vilket lägger ett ansvar på myndigheten att själv avgöra när riktlinjerna bör följas. Huvudsyftet med uppsatsen har varit att utreda när en myndighet ska anses skyldig att anlita tolk, och om det kan föreligga problem vid tillämpningen av FL:s 8 §. Vidare har regleringen av tolkfrågan i andra regelverk och internationella avtal setts över för att se om det föreligger skillnader för olika samhällsgruppers rätt till tolk.