När Man är i minoritet
en kvalitativ studie om mäns upplevelser av sitt arbete i äldreomsorgen
Uppsatsen handlar om hur män som arbetar i äldreomsorgens särskilda boendeformer som baspersonal upplever sitt arbete, med fokus på minoritetspositionen. I uppsatsen redovisas en kvalitativ intervju med fyra män i åldrarna 25-42 år. Intervjuerna har utgått från teman som beskriver situationer där genus skapas. Intervjuerna har sedan analyserats ur ett organisationsteoretiskt samt ur ett maskulinitetsperspektiv. Analysen visar på att männen i allmänhet trivdes bra, och att omsorgsyrket upplevdes som meningsfullt. Samtidigt uppmärksammas en komplex situation, då männen åt ena sidan inte ser någon skillnad på sig själva gentemot sina kvinnliga kollegor arbetsplatsen, men samtidigt visar resultaten finns en tydlig skiljelinje mellan männen och kvinnorna.Det framgår av resultaten att såväl kvinnorna som männen själva är delaktiga i och intresserade av att skapa denna gräns. Männen ser sig själva som skapare av kontroll och ordning, men generaliseras lätt till ?lyftkranar?, eller ?tekniska experter?. Studien visar även på att männen kan uppleva utanförskap, men att detta i viss mån är självvalt. Samtidigt tycks männen uppskatta särartspositionen, då de inte önskar fler manliga kollegor. Resultaten visar att relationen och förhållningssättet gentemot manliga kollegor kan vara väl så komplicerat som med kvinnliga kollegor.