Nannyfenomenet
en kvalitativ studie om barnuppfostran i och via TV
I dagens samhälle ligger rådgivningstrenden i tiden och ett nytt begrepp har därmed skapats: ?edutainment? (education + entertainment), och nannyfenomenet är en produkt av detta. Nannyprogrammen handlar om professionella barnvakter ? så kallade nannys ? som lär ut tips och tricks till föräldrar som behöver hjälp med att strukturera upp familjen, införa rutiner, vinna tillbaka respekten och återta kontrollen. Syftet med denna undersökning har varit att med hjälp av fokusgruppsamtal ta reda på hur barn och vuxna uppfattar den mediepedagogiska framställning och uppfostringsmetoderna som förmedlas i nannyprogrammen Nannyjouren och Supernanny. Jag ville också ha svar på vad det är i programtypen som lockar barn att titta. Det jag kommit fram till, med denna studie, är att detta är en omtyckt programgenre av både barn och vuxna. I mina undersökningsgrupper uttryckte de vuxna att de är bra och lärorika program som ger en hel del tips och råd. Barnen tycker att det är ett roligt att titta på hur andra familjer har det. De flesta i den vuxna gruppen upplevde emellertid att nannyn har ett lite överlägset, nästan respektlöst sätt. Flera av barnen tycker att nannyn kan vara lite hård ibland. Hon kan även upplevas som lite skrämmande för de yngre barnen. Vissa delar av programmet upplevs dock inte helt autentiskt, speciellt av de vuxna informanterna. De vuxna efterlyser uppföljning för att få verifikation på att förändringarna är bestående. Det ger emellertid en stor tillfredsställelse då nannyns metoder visar sig fungera och familjerna börjar fungera normalt. Programmen ses tillsammans med andra familjemedlemmar och både barn och vuxna tycker att man kan lära sig något av programmen. Av mina informanter ville varken barn eller vuxna medverka i nannyprogrammen. Främst de vuxna informanterna ansåg att programmen lämnar en viss eftertanke, något som kan vädras i fikarummet på jobbet. Barnen ser programmen för att de tycker att det är kul att se hur andra familjer har det. De tror att andra barn tycker att det är roliga program som är kul att se för att barn medverkar i dem. De tror också att en del barn kan känna igen sig. De vuxna tycker att programmen är intressanta och lärorika vuxenprogram. De tror att barn gillar dem för att de tycker att det är intressant att se andra familjers relationer och att det är ett program de kan förstå. Programgenren förmedlar dock en bild av förlegade könsroller. Mamman verkar ha det övergripande ansvaret för hemmet och barnen, medan mannen har rollen som bifigur i familjen. En viktig fråga man emellertid bör ställa sig är vilka konsekvenser det medför för de barn som medverkar i programmen. Detta är absolut något som måste undersökas mer noggrant. Min sammantagna uppfattning är ändå att min undersökning visat att nannyprogrammen är en omtyckt programtyp som ger fler positiva än negativa effekter.