Musselodling
en alternativ reningsmetod för kväveutsläpp i Östersjön
Eutrofiering är ett stort problem för Östersjön där den största tillförseln av näringsämnen kommer som diffusa utsläpp. I Östersjön leder eutrofieringen till ökad tillväxt och algblomningar. Den ökade tillväxten leder även till grumling av vattnet vilket försvårar för makroalger, samt till bottendöd då stora mängder organiskt material faller ner på botten och måste brytas ned med syreförbrukning och svavelbildning som konsekvens.På västkusten, utanför Långevik vattenreningsverk, bedrivs musselodling i syfte att renavattnet från kväve. Det är ett alternativ till utbyggnad av kvävereduktionssteget i reningsverket.Syftet med den här rapporten är att undersöka om det är möjligt att genom musselodling minska kvävebelastningen i Östersjön. Den tittar på praktiska och ekonomiska effekterrörande odling och avsättning av musslorna.Analysen visar att de metoder och material som används på Västkusten skulle kunna användas i Östersjön. De största skillnaderna är att musslorna, på grund av den låga salthalten i Östersjön, växer långsammare och blir mindre. Detta leder till att det jämfört med Västkusten kommer att krävas en större odlingsareal. Eftersom musslorna blir så små kommer det inte att gå att sälja dem till humankonsumtion. Det går dock bra att göra antingen djurfoder eller gödningsmedel av dem. Av dessa två alternativ är djurfoder det mest intressanta.Slutsatsen blir att det visserligen finns åtskilliga praktiska frågor att hantera, men musselodling som metod för kväverening fungerar även i Östersjön.