Musikupplevelsens betydelse
En studie av fenomenet musiklyssnande i det rörliga liminala tillståndets urbana landskap
Jag ville i denna studie redogöra för vilken betydelse portabelt musiklyssnande har för människor i rörelse i det samtida urbana samhället.Jag frågade mig inledningsvis om musiklyssnandet har någon rituell funktion, samt huruvida det är en företeelse som existerar i ett liminalt tillstånd. Jag undrade följaktligen vilka miljöer som musiklyssnande gör sig gällande i. Har miljöerna någon inverkan på upplevelsen av musiken, och påverkar upplevelsen individerna? I denna studie har jag redogjort för att musiklyssnandet sker i samband med återkommande rörliga situationer. Dessa situationer har tydlig geografisk avgränsning och har både tydlig början som slut. Därför är musiklyssnandet en ritual. Den geografiska avgränsningen är dessutom ett argument för varför ritualen sker i ett liminalt tillstånd. Det liminala tillståndet är något som tar plats i rörliga urbana icke-platser, mellan tydligt avgränsade tillstånd och situationer. Tillståndet hör inte arbetet eller hemmet till, och har inga tydligt tillskrivna aktiviteter eller beteenden, annat är att man ska vara på väg någonstans. Miljöerna hör massan, färden och ansiktslösheten till. Här uppehåller man sig inte, här färdas man från en plats till en annan. I dessa miljöer skapas en känsla av anonymitet, varför musikens förmåga att skapa subjektiva individualistiska känslor blir extra viktigt för individerna.Jag frågade mig vidare om det finns särskilda konventioner eller beteenden för hur man lyssnar på musik. Portabelt musiklyssnande utförs som jag beskrivit enligt särskilda beteendenormer. Genom att (re)producera dessa upprätthåller vi fenomenets ? och dessutom samhällets ? normer, samt undviker kaos. Musiklyssnandet föder hotfulla impulser, vilka vi dock i stora drag håller tillbaka genom att upprätthålla förnuftet. Har då musiken något symboliskt värde? Musiklyssnandets existens har visat sig vara ett medel med vilket vi bibehåller massans främlingsskap och därmed undviker mer socialisering än nödvändigt. Detta samtidigt som musiken och upplevelsen av subjektiv individualism kan få individer att ignorera eller avdramatisera verkligheten och därmed bli blinda för de hot och faror som verkligheten kan innebära.På vilket sätt skapar då musiken dessa upplevelser? Den musik vi aktivt väljer att lyssna till är ordnat och Strukturerat ljud, vilket undanhåller de ovalda och ostrukturerade vardagsljuden som tonsätter de urbana miljöerna. Massans innehåll är till synes meningslös, varför individer vill känna att de är något mer än bara en del av massan. Musiklyssnandet och dess mening är bl.a. att, genom att i det liminala mellantillståndet agera soundtrack, försätta individer i en känsla av att vara något mer än en del av omgivningen, massan. Den aktivt valda musiken, som är en metafor för rörlighet eller transport, kan ha Upprätthållande av tempo som uppgift i dessa liminala tillstånd som tar plats i de rörliga urbana rummen. På Den reflexiva arenan, som jag anser att upplevelsen av portabelt musiklyssnande i ett liminalt mellantillstånd vara, ges utrymme för individualistisk reflexivitet. Genom musiken bearbetas känslor som symboliserar nyligen inträffade eller pågående vardagliga händelser, stora som små. Genom musiken skapas och återskapas och (re)produceras minnen, känslor av minnen och minnesbilder. Genom musiken skapas ordning genom att upprätthålla återkommande känslomönster i symbios med återkommande årstider. Det är med hjälp av musiken som individer tar fram olika sorters sinnesstämningar och känslostrukturer, vilka genom sina egenskaper föder olika subjektiva världsbilder och därmed inger en känsla av att skapa och bevara sin individualism i massamhället.