Musik som medel - ett mål
en studie av pedagogers uppfattning om hur musik kan användas i arbetet med barn med koncentrationssvårigheter
Syftet med denna undersökning var att undersöka olika pedagogers uppfattning om vilka behov barn med koncentrationssvårigheter har och hur musik kan fylla dessa behov. Sex personer, fyra kvinnor och två män, intervjuades. De hade alla erfarenhet av både musik och barn med koncentrationssvårigheter. Intervjuerna varade i 30-60 minuter. Metoden var löst strukturerade intervjuer och samtalen tolkades på ett hermeneutiskt sätt. Två huvudkategorier utkristalliserade sig när det gällde hur pedagogerna såg på musiken: socialt perspektiv och neurologiskt perspektiv. Det visade sig att det enligt intervjupersonerna finns många skäl till att använda musik i arbetet med barn med koncentrationssvårigheter, men att det är av vikt att de som gör det har kunskap om hur musik kan påverka dessa barn. Dessutom kom det fram att det borde finnas fler tillfällen till musik med en vuxen och ett barn för barn med koncentrationssvårigheter, inte minst för att stärka deras självförtroende. Några av de intervjuade framhöll åsikten att musiken är medlet - inte målet. I min tolkning modifierades detta synsätt i termer av: musik som medel - ett mål.