Modellering av ultraljudsbilder med tvådimensionella
AR-modeller
Målet med det här examensarbetet var att på datorsimulerat vis placera ut ett antal spridare och göra ultraljudsavbildning på dessa, och därefter ur ultraljudsbilden försöka skatta hur många spridarna var. Detta är en början på ett forskningsarbete som har som mål att kunna mäta porösitet med hjälp av ultraljud. Tanken är att spridarna ska vara en förenklad modell av porösitet. För att förhoppningsvis kunna skatta egenskaperna i bilden, skattas bildens autoregressiva (AR) motsvarighet. AR-modellen skattas i sin tur med hjälp av minsta kvadratmetoden. För att testa om det gick att skatta antalet spridare gjordes här en stor mängd ultraljudsavbildningar med olika antal spridare På var och en av avbildningarna görs en AR-analys. Men det visade sig att alla AR-modeller är så gott som lika oberoende av hur många spridare som använts. Det skulle kunna vara på grund av att något är gjort på fel sätt men det troligaste är att AR-modellen inte lämpar sig för detta ändamål. En annan fråga som kommit fram under arbetets gång är hur porösitet egentligen ska modelleras. Att använda sig av en massa spridare som är slumpmässigt spridda över ett område är förmodligen inte en representativ modell. Arbetet har trots detta resulterat i en modell hur simulering och ultraljudsavbildning med efterföljande analys ska gå till.