Mobbning i skolan. En utforskande och jämförande studie mellan metoder mot mobbning och skolors handlingsplaner mot mobbning.
Skolan är Sveriges största arbetsplats och utövar ett stort inflytande på barn och ungdomar under en lång tid och de flesta fall av mobbning förekommer just i skolans värld. Enligt Barn- och elevskyddslagen som trädde i kraft den 1 april 2006 är skolan skyldig att ha en likabehandlingsplan. Den beskriver hur skolan ska handla vid fall av mobbning och annat kränkande beteende. Dock är både forskarna kring mobbning och metoderna mot mobbning många och olika skolor arbetar på olika sätt. Syftet med uppsatsen är att genom en explorativ, kvalitativ studie se vilka metoder svenska skolor idag grundar sitt arbete mot mobbning på, utifrån tre olika skolors åtgärdsprogram. Avsikten är inte att generalisera utan att försöka ge en bild av hur dessa tre skolor arbetar mot mobbning. De tre skolorna ligger i samma kommun och är en förskola, låg- och mellanstadieskola, en högstadieskola samt en gymnasieskola. Uppsatsen är textbaserad och innehåller en textanalys samt komparativ analysmetod. De teoretiska utgångspunkterna består av de mest kända åtgärdsprogrammen mot mobbning; Olweus åtgärdsprogram mot mobbning, Pikas Gemensamt-Bekymmer-metod, Ljungströms Farstametod, Staffs Mombusmodell, Österholmsmodellen samt stiftelsen Friends metod. Alla skolor i studien hade likabehandlingsplaner där paralleller kunde dras till flera av metoderna i de teoretiska utgångspunkterna. Dock bestod Skola 1: s likabehandlingsplan främst av stiftelsen Friends arbete mot mobbning samt Pikas Gemensamt-Bekymmer-metod, Farstametoden och Österholmsmodellen. Skola 2: s arbete mot mobbning hade till stora delar grunder i Farstametoden och detsamma gällde Skola 3.