Missaktning i Guds namn. En undersökning av HD
s tillämpning av Europakonventionen på 16
2003 ändrades bestämmelsen om hets mot folkgrupp i 16 kapitlet 8 § brottsbalken så att även hets mot homosexuella blev straffbart. Det skulle i fortsättningen vara brottsligt att hota eller uttrycka missaktning för homosexuella i ett uttalande eller meddelande som sprids. I förarbetena till lagändringen förklarades att samma principiella avvägningar skulle göras vid bedömningen av hets mot homosexuella som vid hets mot andra grupper. Under lagstiftningsärendets beredning restes frågan om hur kriminaliseringen skulle komma att påverka till exempel predikningar om homosexualitet utifrån Bibeln. I förarbetena framhölls bland annat att det inte skulle vara tillåtet att använda Bibeln för att hota eller uttrycka missaktning för homosexuella som grupp, men att det även i fortsättningen skulle vara tillåtet att citera och diskutera religiösa urkunder och uppmana åhörarna att följa urkundernas inriktning.I NJA 2005 s. 805, det så kallade Pastor Green-målet, tillämpades bestämmelsen om hets mot homosexuella för första gången av HD. Green hade med utgångspunkt i Bibeln bland annat predikat att homosexualiteten var orsaken till AIDS, att homosexuella hade dragningar åt pedofili och att de utgjorde en cancersvulst på samhället. HD kom först fram till att Greens uttalanden omfattades av rekvisitet ?missaktning? så som det tolkades utifrån förarbetena. Därefter tolkade HD missaktningsrekvisitet utifrån Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och kom fram till att det med en sådan tolkning inte gick att fälla Green eftersom en fällande dom hade utgjort en kränkning av hans religionsfrihet.Uppsatsen utgör en analys av rättsutvecklingen av brottet hets mot folkgrupp efter rättegången mot Åke Green, det vill säga från år 2005 fram till idag. I första hand blir det fråga om en undersökning av svensk gällande rätt och hur missaktningsrekvisitet påverkats av Europakonventionen och Europadomstolens praxis. Uppsatsen beskriver det konstitutionella ramverk till skydd för yttrande- och religionsfriheten som utgörs av regeringsformen och Europakonventionen och utreder hur gränsen mellan tillåtliga och otillåtliga uttalanden dragits i svensk rätt före Green-målet. Dessutom beskrivs de motiv och intressen som ligger bakom kriminaliseringen av hets mot folkgrupp och hets mot homosexuella. Därefter beskrivs HD:s praxis på området från och med Green-målet till idag. Avslutningsvis görs en analys av hur HD:s praxis och Europakonventionen modifierat missaktningsrekvisitet samt en undersökning av hur lagstiftarens syften med kriminaliseringen påverkats.Slutsatserna av undersökningen är bland annat att uttalanden utifrån Bibeln, framför allt i predikosituationer, har ett särskilt skydd och att missaktande uttalanden med anknytning till Bibeln tillåts så länge de inte når upp till nivån ?hate speech?. ?Hate speech? är ett av flera begrepp som utvecklats av Europadomstolen och som numera blivit relevanta vid bedömningen av om ett uttalande utgör hets mot folkgrupp. En annan omständighet som numera talar till den tilltalades fördel är om åhörarena frivilligt valt att lyssna på eller läsa ett uttalande. Därutöver har det betydelse för den tilltalade om ett uttalande kan klassificeras som värdeomdöme eller påstående om fakta. Att ett uttalande utgör ett värdeomdöme är en omständighet som talar mot att ett uttalande utgör straffbar missaktning. I ett par avseenden har praxis kommit att gå emot de politiska intentionerna med lagstiftningen. Lagstiftaren avsåg inte att ge predikosituationer och liknande en särställning. Praxis tyder på att de numera har en sådan ställning. Lagstiftaren hade dessutom avsett att komma åt uttalanden även inom slutna sällskap, t. ex. nazistiska organisationers interna verksamhet, medan det enligt praxis numera har betydelse för missakningsbedömningen om åhörare frivilligt valt att ta emot ett budskap. Inom slutna sällskap är detta ofta fallet.