Miljöprövningens avgränsning
vid prövning av miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken
Den obligatoriska prövningen av miljöeffekter från verksamheter som medför eller riskerar att medföra olägenhet för människors hälsa och miljön regleras i såväl internationell som nationell rätt. Inom EU-rätten är MKB-direktivet och IPPC-direktivet de viktigaste för prövningen av miljöfarlig verksamhet. I Sverige regleras miljöprövningen i miljöbalken kap. 16-25. I början av 2000-talet justerades det svenska regelverket på miljöprövningens område för att bättre anpassas till EU-rättens krav, samt för att öka effektiviteten i handläggningsförfarandet hos de svenska tillståndsmyndigheterna. Det svenska regelverket har tidigare ställt högre krav på tillståndsansökningars innehåll, än vad EU-rätten faktiskt kräver. Det finns även viss tvekan om vad, som enligt gällande rätt, ska ingå i tillståndsansökningen och följaktligen också i miljöprövningen. Denna uppsats syftar till att klargöra vissa frågor som dykt upp hos de som dagligen sysslar med tillståndspliktiga verksamheter, närmare bestämt industrin. Det är nämligen inte en helt enkel uppgift att avgränsa en tillståndsprövning som syftar till att klargöra ofta svårdefinierade miljöeffekter.