Miljöpåverkan vid marksanering - emissioner vid sanering av fastigheten Trädgården 1
124 (Hexionområdet)
Naturvårdsverket har enligt en genomförd kartläggning funnit drygt 80 000 potentielltförorenade områden i Sverige. På de potentiellt förorenade områdena har exempelvis olikatyper av industriell produktion ägt rum som kan medföra att området har förorenats. I MölndalsKråka, 500 meter öster om Mölndals centrum i Göteborg ligger en stor industrifastighet därindustriell produktion i form av tillverkning av olika kemiska produkter t.ex. i form avbindemedel till färgindustrin, har pågått sedan 1800-talet. Marken inom det s.k. Hexionområdetär idag inom vissa begränsade delområden starkt förorenad till följd av tillverkningen ochhanteringen av kemikalier. Fastigheten ägs idag av NCC och är tänkt att användas föruppförandet av bostäder. Eftersom flera uppmätta halter av föroreningar på området överskriderNaturvårdsverkets generella riktlinjer för ?känslig markanvändning? dvs. mark som får nyttjastill bostäder, daghem, odling etc., måste en sanering av området genomföras innan bostäder kanbyggas. Saneringen av området kommer med all säkerhet medföra en förbättring av den lokalamiljön, men den medför också miljöpåverkan i form av emissioner till luft med ursprung frånt.ex. de arbetsmaskiner som kommer att användas för genomförandet av saneringen. Syftet meddetta examensarbete har varit att uppskatta den miljöpåverkan, i form av emissioner till luft,som saneringen av fastigheten kommer att medföra. Fokus har även lagts på att identifiera dedelsteg i saneringsarbetet som medför den mest betydande miljöbelastningen. I arbetet harmetoden livscykelanalys tillämpats för miljöpåverkansbedömningen. Demiljöpåverkanskategorier som valts för analys är växthuseffekt, försurning och övergödning.Två stycken olika saneringsstrategier har utvärderats; in situ och ex situ. I viss utsträckning haräven strategin, ex situ i kombination med on site analyserats men ingår inte i något av de tvåframtagna scenarierna. Eftersom det finns vissa begränsningar både för när in situ- och ex situmetoder kan tillämpas kan de olika saneringsstrategierna inte ses som helt ekvivalenta ochdirekt jämförbara. Inom de olika saneringsstrategierna har även fyra olika alternativ förtransport och mottagare analyserats. Dessa fyra är: transport 2 km med lastbil till dennärliggande deponin Kikåstippen, transport 100 km med lastbil till en deponi i Heljestorp,transport med lastbil och båt 291 km till Langeoya utanför Oslos kust samt transport 265 kmmed tåg till SAKAB:s anläggning i Kumla.Ex situ metoderna konstaterades medföra en mycket större emissionsbelastning än in situmetoden, huvudsakligen pga. av att inga transporter av den förorenade jorden behövs vidanvändandet av in situ metoden. De externa transporterna identifierades som det delsteg igenomförandet av saneringen som med marginal utgjorde det ur emissionssynpunkt mestbelastande momentet. Ett effektivt sätt för att minska emissionsmängderna från saneringen äratt så mycket som möjligt minska mängderna av förorenad jord som måste gå till deponi. Dettakan göras genom att jorden förbehandlas på plats med t.ex. siktning eller jordtvätt.Föroreningarna kan då begränsas till de allra finaste fraktionerna och övriga fraktioner kan istörsta mån återanvändas på plats.Av de olika studerade transportslagen var båttransport det alternativ som belastar de valdamiljöpåverkanskategorierna mest. Anmärkningsvärt för båttransporten är den stora påverkan påförsurningen som beror på de höga utsläppen av svaveldioxider, helt beroende av de högahalterna av svavel i båtbränslet. Internationella sjöfartsorganisationen IMO skärpte dock 2008gränsvärdena för svavel i marint bränsle, vilket i framtiden med stor säkerhet kommer attinnebära att utsläppen av svaveldioxider från sjöfarten minskar och sjöfarten uremissionssynpunkt blir ett mer konkurrenskraftigt transportsätt.6Betraktas saneringen av Hexionområdet ur ett kostnads-nytto perspektiv kan följande frågaställas: hur mycket producerade emissioner är egentligen förbättringen av den lokala miljön påområdet egentligen värd? Ur ett mer bredare perspektiv än bara det lokala kan det nämligenkonstateras att det som egentligen händer i och med genomförandet av saneringen är enförflyttning av miljöpåverkan från ett område till några andra. Den minskade miljöpåverkansom medför en förbättring inom de nationella miljömålen ?Giftfri miljö? samt ?God bebyggdmiljö? överförs och blir en belastning inom området för miljömålen ?begränsadklimatpåverkan?, ?bara naturlig försurning? samt ?ingen övergödning? istället. Innebärsaneringen ur emissionssynpunkt och i det stora hela egentligen en total miljömässigförbättring?