Metodutveckling för modularisering av stombaserade delsystem
I byggbranschen idag är varje projekt skild från varandra och nästan ingen information om konstruktionslösningar återanvänds mellan dem. Genom att dela upp en byggnad i olika moduler är det möjligt att inom de modulerna effektivisera projekteringen och återanvända erfarenheter från tidigare utförda projekt. För modulariserade produktfamiljer används normalt konfiguratorer. Examensarbetet fokuserar på att identifiera en metod för att utveckla konfiguratorer och undersöka metodens tillämpbarhet för stombaserade delsystem. En fallstudie har genomförts för att testa den metoden och har begränsats till att endast undersöka delsystemet opålade betongfundament. För att utforma huvuddragen av metoden användes intervjuer med personer med praktisk erfarenhet av att skapa konfiguratorer inom byggbranschen. De fyra delstegen som identifierades för metoden är Variansidentifiering, Beräkningsförfarande, Parametrisering och Konfigurering. Delstegen bör genomföras i ordningsföljden som den är beskriven, då delstegen bygger vidare på resultat från föregående delsteg. I det första delsteget, Variansidentifiering, undersöktes varians av objektet genom att samla in produktinformation för det studerade objektet från befintliga ritningshandlingar. Informationen sammanställdes och analyserades för att använda det mest relevanta till nästkommande delsteg. Det andra delsteget, Beräkningsförfarandet, byggde på att samla in information om de nödvändiga kontrollerna och de ekvationer som skulle uppfylla den traditionella dimensioneringsprocessen för det studerade objektet. Informationen hämtades från normer och standarder samt att information från föregående delsteg som bidrog till dimensioneringen användes. Det tredje delsteget, Parametrisering, var det svåraste delsteget att genomföra eftersom det handlade om att vända på den traditionella dimensioneringsprocessen. Istället för att beräkna om objektet uppfyller förutsättningarna, ska de parametriserade ekvationerna dimensioneras till att uppfylla förutsättningarna. Det var också viktigt att kontrollerna beräknades i en specifik ordningsföljd för att stegvis kunna beräkna fram de eftersökta parametrarna. I det fjärde delsteget, Konfigurering, skapades en modell med de ingående komponenterna som objektet bestod av. De parametriserade ekvationerna kopplades ihop med modellen för att styra utformningen av modellen med resultaten från de ekvationerna. Dimensioneringsprocessen blev automatiserad genom att styra utformningen av modellen med de parametriserade ekvationerna. Slutsatserna är att metoden går att använda för att konfigurera stombaserade delsystem och även utveckla befintliga konfiguratorer. Det är de enklare gränssnitten mellan modulerna som påverkar att fallstudiens resultat går att generaliseras till samtliga stombaserade delsystem, samt vilken produktarkitektur de har på två studera nivåer. Den genomförda fallstudien visar att metoden behöver kompletteras utifrån analysen som gjordes av resultatet. Det är nödvändigt att införa praktisk ingenjörserfarenhet till specifika tillfällen eftersom all nödvändig kunskap inte återfinns i normer och standarder. Hur den integreringen kan gå till har inte beaktats, utan bara en identifiering av när den behövs gjordes. Det är viktigt att det finns en medvetenhet om objektets produktarkitektur i användandet av metoden, för det kommer bidra till att kunna avgöra möjligheten att skapa en konfigurator och hur avancerad processen kommer blir.