Mentorskap i praktiken
Om kunskapsutbytet i mötet mellan mentor och adept vid en personalutbildning.
I detta arbete har en studie om kunskapsutbytet mellan mentorer och adepter genomförts. De medverkande i studien är alla mentorer och adepter som har meverkat i ett mentorskapsprojekt som riktade sig till personalvetarstudenter. Studenterna parades slumpmässigt ihop med yrkesverksamma mentorer från arbetslivet. Syftet med vår studie var att ta reda på effekterna av ett mentorskapsprojekt i form av vilket kunskapsutbyte som skedde och kan ske mellan adepter och mentorer. Detta genom att ta reda på mentorernas och adepternas egna uppleverlser kring deras kunskapsbidrag samt den kunskap de själva ha fått genom mentorskapsrelationen. Vår problemformulering handlar om vilket kunskapsutbyte som sker mellan mentorer och adepter i ett mentorskapsprojekt för personalvetare. Arbetet inleds med en bakgrundsdel om ämnet samt en teoretisk anknytning som behandlar de fyra f:n om kunskap, fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. För att besvara frågeställningen genomfördes sex stycken intervjuer med tre mentorer och tre adepter. Resultatet bearbetades med hjälp av de fyra f:n och utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visade att det har skett ett utbyte i form av kunskap gällande alla fyra former av kunskap men med mest vikt på förståelsekunskap. Slutsatsen som dragits genom studien är att det är viktig att ledarna av mentorskapsprojekt noga planerar informerar och vägleder de medverkande för att ett så stort kunskapsutbyte som möjligt ska kunna ske.