Mellan två brofästen
Lejonströmsbron - en unik byggnad
Syftet med arbetet var att som blivande historielärare lyfta fram kunskaper om Lejonströmsbron för att väcka intresse kring den som en lämplig utgångspunkt i skolarbete och i undervisande form. En viktig händelse inom kommunikationsområdet var att det år 1686 kom en kyrkolag i Sverige som sade att alla måste vara medlemmar av statskyrkan, besöka gudstjänsterna regelbundet och närvara med de husförhör som prästerna höll för att kontrollera kristendomskunskaperna hos sina församlingsbor. Kristendomens spridning bidrog på det sättet till bättre vägar eftersom människor var tvungna att ta sig till kyrkan och att röja väg och bygga broar ansågs vara en religiös handling. En annan sida på satsningen att utveckla kommunikationerna under 1600-talet var att främja integrationen av landets olika delar men också för att underlätta transporter. Manskap, material och inte minst information till och från slagfälten kan utgöra exempel på sådana transporter. De stora vägarna rätades ut, breddades och fick nya broar, på så sätt bidrog staten till utvecklingen. Broar av trä byggdes till slutet av 1700-talet. Över Skellefteåälv var det särskilt höst och vår riskabelt att färdas över älven i de strida strömmarna och de ökade transporterna gjorde att behovet av en bro med tiden blev allt starkare. Lejonströmsbron mäter idag 207 meter totalt, med en spännvidd på 173 meter, är fem meter bred och står kvar på samma plats där den ursprungligen byggdes. Lejonströmsbron var det enda sättet för människor utan båt, att färdas över älven mellan år 1737-1913. Möten mellan människor, handelsutbyte och möjligheten till kyrkobesök underlättades i hög grad efter brons tillkomst. Lejonströmsbron är Sveriges äldsta och näst längsta träbro i bruk och sedan 1994 är, tack vare sitt tekniska och estetiska utförande, Lejonströmsbron klassad som byggnadsminne.