Medling vid brott - en brottspreventiv metod?
Huvudsyftet med detta arbete var att utreda hur medling vid brott går till i Sverige samt vilka faktorer som möjligtvis kan påverka medlingsresultatet. Rapporten bygger främst på en rättsvetenskaplig utredning av relevant litteratur gällande medling vid brott samt rapporter från Brottsförebyggande rådet. Vi har valt att avgränsa oss till medling vid brott främst avseende unga gärningspersoner och de brottsutsatta vilka har påverkats av brotten. Vi har även valt att berätta hur medlingsverksamheten ser ut i Sverige i dagsläget och försökt få en bild av vad som behöver utvecklas eller saknas i medlingsverksamheten. Lag (2002:445) om medling med anledning av brott trädde i kraft 1 juli år 2002 och medlingsverksamheten har sen dess utvecklats och expanderats i Sverige. Det är inte längre en försöksverksamhet utan en verksamhet vilken på sikt skall finnas i hela landet och hålla en hög kvalitet samt vara en förebyggande åtgärd. Utvecklingen har lett till att kommuner är skyldiga att erbjuda brottsmedling till alla gärningspersoner under 21 år från och med år 2008. Medling vid brott är inte infört i det svenska påföljdssystemet mer än ett komplement till straffrättsliga systemet. Medlingslagen är en ramlag och omfattar medling vilket organiseras av stat eller kommun. Medling är främst för förstagångsförbrytare samt ungdomar mellan 15-17 år, i försök att reducera återfallsbrottslighet. Medling vid brott beskrivs som en konfliktslösningsmetod, där de tvistande parterna tillsammans med en oberoende och opartisk medlare, försöker finna en lösning på konflikten. Medling vid brott är till för båda parterna och syftet är enligt medlingslagen att gärningspersonen skall få ökad insikt om brottets konsekvenser och att den brottsutsatte skall ges möjlighet att bearbeta sina upplevelser. Medlaren skall se till att båda parterna kommer till tals samt att ingen av parterna kränks samtidigt som medlaren uppmuntrar parterna till en egen konfliktlösning.