Markägarens rätt till ersättning vid ianspråktagande av mark för gruvdrift
Syftet med denna uppsats har varit att utreda och undersöka markägarens rätt till ersättning vid ianspråktagande av mark för gruvdrift. Den rättsdogmatiska metoden det vill säga den juridiska metoden har använts för att besvara frågeställningen. Dock har bristen på rättspraxis gjort att tyngdpunkten har lagts på de andra rättskällorna det vill säga lag, förarbeten och doktrin. Uppsatsen har redogjort för äganderätten och egendomsskyddet i regeringsformens 2 kapitel 15 § och Europakonventionen, det vill säga redogjort för vilka inskränkningar som kan göras i äganderätten samt beskrivit processen från undersökning till färdig gruva. Tyngdpunkten i uppsatsen har lagts på att redogöra för minerallagens ersättningsbestämmelser nämligen minerallagens 7 kapitel men även expropriationslagens 4 kapitel. För att tydligare få grepp om ersättningsbestämmelserna har det även redogjorts för undersökning och bearbetningskoncession, det vill säga ett tillstånd för att få bryta och bearbeta en mineralfyndighet. Det har även redogjorts för expropriationslagstiftningen det vill säga vad som avses med expropriation. Fastighetsägare har en fördelaktig position trots de ingrepp som görs i samband med ett ianspråktagande av mark för gruvdrift. Fastighetsägare har en valmöjlighet att antingen behålla fastigheten eller att få den inlöst, och har därigenom rätt till ersättning oavsett vilket intrång som blir aktuellt.