Livskvalité efter en levertransplantation hos patienter med alkoholbetingad leversjukdom
Bakgrund: Alkoholcirros är en kronisk leversjukdom och den näst vanligaste orsaken till levertransplantation. För att utveckla cirros krävs ett långvarigt skadligt bruk av alkohol. En patient sätts upp på väntelistan för transplantation om det innebär en betydligt försämrad livskvalitét eller arbetsförmåga och/eller begränsad tid kvar att leva. Den komplexitet som kan ses för gruppen patienter med alkoholbetingad leversjukdom är risken att återfalla i alkoholberoende. Av patienter som är alkoholberoende uppges 40 procent ha en samtida psykiatrisk sjukdom. Ett beroende kan orsaka eller förvärra en psykisk ohälsa vilket ökar risken för ett mer utbrett beroende. Syfte: Belysa hur livskvalitén och hälsan påverkas för en patient med alkoholbetingad leversjukdom efter en levertransplantation. Metod: Litteraturöversikt som baseras på tretton vetenskapliga artiklar publicerade mellan 1997-2013. Resultat: Patienter med en alkoholrelaterad leversjukdom hade en sämre psykisk ohälsa både innan och efter transplantationen än patienter som genomgått en levertransplantation på grund av en annan leversjukdom. Patienterna uppskattade sin livskvalitét bättre efter transplantationen i jämförelse med innan. Patienternas självuppfattning och de somatiska symptomen förbättrades. Patienterna uppskattade livet mer än innan operationen. Riskfaktorer som uppmärksammandes i relation till återfall efter transplantationen var ålder, kön, ekonomi, familjestöd, väntetid på en transplantation och psykisk ohälsa. En tredjedel av alla återfall skedde under det första året efter transplantationen. Patienter som började dricka igen uppgav att orsakerna till återfallet var en social händelse, problem relaterade till arbete eller familjen, psykisk ohälsa eller hjälp till att somna. En del patienter visste inte varför de började dricka eller varför de drack. Slutsats: Patienter med alkoholbetingad leversjukdom har bättre livskvalitét än innan transplantationen. Patientens helhetsproblematik behöver uppmärksammas och täta uppföljningar krävs för att fånga upp patienter som riskerar att återfalla in i beroende.