Livet efter en transplantation
Att leva med ett nytt organ
Transplantation är idag etablerad behandling vid leversvikt och njursvikt med mycket goda resultat gällande överlevnad. För patienten är det dock en stor omställning att lida av en livshotande sjukdom och i nästa stund ha fått någon annan människas organ som gör det möjligt att leva. Den nya livssituationen ställer stora krav på patientens anpassningsförmåga då behandlingen med immundämpande mediciner orsakar en mängd konsekvenser i det dagliga livet och hälsotillståndet. För att kunna hjälpa patienten i deras återhämtningsprocess måste vi som sjuksköterskor ta del av människans livsvärld där patienters upplevelser och erfarenheter har en central roll.
Syftet med denna uppsats är att beskriva människors upplevelser av att leva med en ny njure eller lever under de första åren efter transplantationen.
Metoden är en litteraturstudie som utgår ifrån evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning eftersom patienters upplevelser av sin situation skall beskrivas. Resultatet sammanställs i teman: Att leva med otryggheten inför framtiden, betydelsen av en stödjande omgivning, tacksamhet för det nya livet, upplevelser av bristande autonomi, kampen om en nyorientering, medicineringens effekt på vardagen, behov av information.
I resultatdiskussion diskuteras några av de teman som framkommit i resultatet. Otryggheten inför framtiden är centralt i resultatet. Rädslan för en avstötning präglar hela tillvaron och upplevs som ett osynligt hot. Stöd från familj och vänner upplevs som mycket viktigt för patienternas återhämtningsprocess. Efter transplantationen hamnar många i en ekonomisk svår situation som hämmar patienternas integritet och förmågan att återvända till ett normalt livsmönster. Det betonas även hur betydelsefullt det är att patienten är ordentligt informerad. I resultatdiskussionen belyses även praktiska implikationer för den kliniska omvårdnaden samt frågor av intresse för vidare forskning.