Lissabonfördraget
hur förändras de överstatliga och mellanstatliga maktrelationerna vid en ratificering?
Den Europeiska Unionen är menad att fungera som en representativ demokrati, men de råder meningsskiljaktigheter om huruvida EU är demokratiskt. EU:s nya fördrag, Lissabonfördraget, är en institutionell reform av samarbetet. Representativ demokrati kan ses som en rad länkar i en kedja av kollektivt beslutsfattande, där varje länk präglas av relationen mellan huvudmän (principaler) och uppdragstagare (agenter). I varje länk delegeras makt från principalen till agenten, vilket innebär ett ansvar för agenten inför den man representerar. Syftet med denna uppsats var att analysera hur en eventuell ratificering av Lissabonfördraget förändrar de över- och mellanstatliga maktrelationerna i EU:s sammanlänkade statsskick, utifrån principal-agentteori. Uppsatsen var en dokument- och litteraturstudie. Vidare undersökte uppsatsen hur makt som delegeras från de svenska medborgarna till EU:s institutioner, samt hur medborgarnas möjligheter till ansvarsutkrävande, förändras i och med en ratificering av fördraget. De slutsatser som drogs var att mer makt delegeras till EU:s överstatliga delegationskedja, på bekostnad av den mellanstatliga, i och med en ratificering. Möjligheten för medborgarna att utkräva ansvar av sina representanter i den mellanstatliga delegationskedjan försvåras, medan demokratiska inslag stärks genom ökad makt till det folkvalda Europaparlamentet och ökade kontrollbefogenheter åt de nationella parlamenten.