Lika barn leka bäst? En intersektionell studie av maktstrukturer bland barn
Individers skapande och vidmakthållande av maktstrukturer sker hela tiden. Skolan är en viktig arena för socialt samspel där varje barn bär med sig sin individuella bakgrund och således har olika förutsättningar i skolan. Bland de jämnåriga sker en identitetskonstruktion där tillägnande av normer och värderingar sker. Syftet med vår studie är att lyfta fram hur barn i ett mångkulturellt område utifrån ett intersektionellt perspektiv skapar och reproducerar en social ordning. Teorin kring det intersektionella perspektivet avser att studerande av maktstrukturer inte kan ske utifrån endast ett perspektiv utan att olika perspektiv samverkar i en hierarki.
Vår empiriska data är hämtad från observationer och intervjuer i en andraklass i en skola i en större stad. Observationerna fokuserar på interaktionen mellan elever och hur de skapar och upprätthåller maktstrukturer. Intervjuerna inriktar sig på elevernas syn på de faktorer som samspelar i den sociala ordning de befinner sig i.
Resultatet visar att normer lägger grunden för hierarkin där de barn som ligger närmst normerna i klassen är de vars status är högre. Perspektiven klass, genus och etnicitet samverkar för att en maktstruktur upprätthålls. Hierarkin i sig bevaras genom barnens normbevakande vilket leder till att vissa barn riskerar att bli stigmatiserade. I förhållande till det övriga samhällets rådande hegemoni är den stadsdel där skolan är belägen stigmatiserad. De barn i klassen som i den här klassen är stigmatiserade representerar det som är normerande inom den rådande hegemonin i samhället.