Leo Brouwer ? tonsättare eller gitarrtonsättare?
Kubanen Leo Brouwers gitarrmusik ligger och känns väldigt bra och tillrättalagd för gitarren. Vissa grepp och fraser ligger så väl till att man frestas att tro att Brouwer kommit på dessa utifrån greppmässiga orsaker. Är det så? I så fall, finns det andra ?gitarrklichéer? som följer med när han komponerar annan musik? Kort sagt hur påverkar instrumentet musiken, medvetet eller omedvetet? Dessa gitarristiska ?spår? har undersökts i Brouwers musik, bl.a. genom artiklar, avhandlingar och videos där Brouwer själv uttalar sig om sin musik. Även studier av partitur och inspelningar där inte gitarren ingår har dissekerats för att finna svaret. Efter en lång odyssé har många dörrar öppnats och vissa mönster tycks skönjas. Några klart tydliga gitarrklichéer, direkt kopierade till hans orkester/kammarmusik utan gitarr, har inte påträffats. Vad som däremot visar sig är: spår av gitarrens väsen i form av valet av tonarter, tonalitet osv. Brouwer utnyttjar kanske inte andra instrument, och skapar klichéer på samma sätt som när det gäller gitarren, däremot använder han ofta instrumentens karaktäristiska egenheter och möjligheter, speciellt klangligt, mycket medvetet. Vad som vidare kännetecknar de studerade kompositionerna är former, gester, intervall och kompositionsidéer som ofta återkommer. Här skulle man möjligen kunna tala om klichéer eller?., är det Brouwers personligt utmejslade språk som visar sig?