Lärares syn på skönlitteratur som ett kvalitativt läromedel
Vårt syfte med denna undersökning var att beskriva lärares uppfattningar om skönlitteratur som ett kvalitativt läromedel. För att komma fram till svaret på denna frågeställning började vi med att behandla aktuell forskning i ämnet. Vidare intervjuade vi fem lärare för grundskolans mellanår utifrån följande frågeställningar: I vilken utsträckning används skönlitteratur i undervisningen? Hur används skönlitteraturen i undervisningen? På vilket sätt berikas eleverna enligt lärarna av att skönlitteratur används som läromedel? Vår undersökning visar att lärarna uppfattar och använder skönlitteratur som ett av flera relevanta läromedel i sin undervisning. Alla informanter poängterade vikten av att väcka och motivera elevernas läsintresse med anledning av att läsande elever uppvisar bättre färdigheter i samtliga skolämnen. Den metod vi fann att lärarna främst använde sig av var tyst läsning med elevens valda läsbok. Lärarna ser litteraturen, och i den främst läsning, som ett centralt redskap för att utveckla elevers läs-, skriv-, tal-, kulturella och sociala utveckling. Resultatet i vår undersökning där lärarnas positiva syn på skönlitteratur klart framgår gör oss dock frågande till varför skönlitteratur inte tillåts ta en större plats än den för närvarande gör i skolans undervisning.