Landskapsarkitektur och genus
en intervjustudie med tre landskapsarkitekter
Vid första anblick kan rum och platser verka könsneutrala. Men eftersom dessa är skapade av människor som ingår i politiska och sociala sammanhang påverkas även de av omgivningens könsnormer. Syftet med den här kandidatuppsatsen är att undersöka hur landskapsarkitekter ser på genusperspektiv och hur de konkret arbetar med det i sitt yrke. Med en ostrukturerad intervjuform har tre stycken yrkesverksamma landskapsarkitekter intervjuats i Stockholm. Resultatet av intervjun visade på att de dominerande frågorna inom genusperspektivet är trygg- och säkerhetsaspekten samt barns lekplatser. Med feministisk teori som utgångspunkt kan resultatet tolkas med hjälp av begreppen reproduktion, produktion, privat- och offentlig sfär. Genusperspektiven tillåts råda inom områden som traditionellt sätt ses som ?mjuka? eller feminina. Barnomsorg och bostadsnära områden tillhör båda den kategorin. I det offentliga rummet ses kvinnan som ett potentiellt offer som måste beskyddas. Trygg- och säkerhetsperspektivet är en balansgång mellan att göra trygga platser som folk vill vistas på men samtidigt undvika att stigmatisera kvinnan som offer. Inom denna aspekt är det även viktigt att diskutera vad kvinnors rädsla för män beror på. För att komma vidare i jämställdhetsarbetet inom landskapsarkitektur behöver genusperspektivet få ta plats i andra sfärer än de traditionellt kvinnliga.