Landhöjningens inverkan på strandfastigheter
Landhöjning är en av orsakerna till att strandlinjerna i Sverige förändras markant. Strandfastigheter flyttas allt längre från vattnet med följd att det uppstår oklarheter för fastighetsägarna vad de egentligen har för rätt till den strand som inte längre finns på deras fastigheter. Fastighetsägarna vet inte riktigt hur långt deras fastigheter sträcker sig och konflikter kan uppstå. Förutom de äganderättsliga frågetecknen finns ett flertal andra rättigheter med direkt anknytning till stränder exempelvis rätt till båtplats, badplats etc. Problemen som förändrade strandlinjer medför är många och det finns ingen tydlig lagstiftning som styr hur de ska lösas. Detta examensarbete belyser några av de problem som kan uppstå och innehåller verkliga exempel ur rättsfall och dylikt där en förändrad strandlinje skapat konflikt. De slutsatser som går att dra med stöd av mitt arbete är att landhöjningen inte är utan betydelse för fastighetsägarna. När frågor som rör landhöjningen väcks i domstol begränsar domstolarna sina domar att gälla enbart för det enskilda fall vilket gör att praxis blir svår att tillämpa. Den rätt som ägare av strandfastigheter (och även de som förlorat sin strand på grund av uppgrundning) har är skyddad enligt lag. Lagstiftningen är dock svår att tolka och borde förtydligas samt genom mer vägledande praxis göras enklare att tillämpa. Landhöjning är inget nytt fenomen utan det kan vara dags för lagstiftaren att ta tag i de problem det orsakar.