Lägre SiO2 i Kiruna anrikningsverk KA1
Idag begränsas korskörning från anrikningsverk KA1 av den högre SiO2-halten i koncentratet jämfört med övriga anrikningsverk vid LKAB Kiruna. SiO2-halten är en viktig parameter vid produktion av direktreduktionspellets. För ökad flexibilitet är det önskvärt att alla anrikningsverk kan leverera koncentrat av likvärdig kvalitet. I detta arbete undersöks möjligheten att med ökad separatorkapacitet reducera SiO2-halten i koncentratet från KA1 med KA3 som referens. Undersökningen gjordes som en kvalitativ jämförelse mellan primär- och förseparatorer från de två verken. Två provtagningar har gjorts av sektion 21 i KA1 och sektion 32 i KA3. Prover torkades vilket gav andelen vikt-% fast. Sikt- och kornklassanalyser har gjort av prover på koncentrat och avfall från primär- och förseparatorer samt KPC. Prover från primärsep. fraktionerades till >125, 90-125, 63-90, 45-63 och <45 på KM1-lab. Prover från försep. samt KPC fraktionerade i ultraljudsbad till >75, 53-75, 38-53, 20-38 och <20 µm vid LTU. Bulkprover och fraktioner analyserades med XRF av Lab9 i Kiruna. Baserat på i huvudsak bulkprovernas kemiska sammansättning gjordes massbalansering med programvaran Algosys Matbal. Kemisk sammansättning i fraktioner noterades och utbyte av SiO2 till koncentrat beräknades. Koncentratkvaliteten undersöktes genom analys med Dings Tube (Davis Tube) av LKAB Vitåfors. I samband med första provtagningen kontrollerades ingående spädvatten till varje steg i primär- och försep. i sektion 21, KA1, genom flödesmätning. Detta kompletterade senare med kontroll av magnetläge, avvattningsspalt och magnetfält (mT) vid koncentratsidan av samma separatorer. Resultaten från massbalanseringen av bulkflöden antyder att primär- och förseparatorerna i sektion 21, KA1, under provtagningarna var mer snedfördelade jämfört med motsvarande i KA3. Prov på koncentrat från de primär- och förseparatorer som enligt massbalanseringen var tyngre belastade innehöll högre halt SiO2, särskilt i de grövre (>90/> 75 µm) och finare (<45/<20 µm) fraktionerna. Av de parallella förseparatorerna i KA1 avvek 20SE006 med högre Fe-halt i avfallsprov. Enligt flödesmätningen av spädvatten till detta steg gick det dubbelt så mycket vatten till det som LKAB:s riktvärden föreskriver. Efter kontroll av magnetlägen, avvattningslister och magnetfält (mT) framkom det att dessa inställningar varierade mycket mellan separatorer och steg. Förslag till förbättringar och fortsatt arbete * Pulpfördelarna till primär- och förseparatorer bör ses över * Spädvattenfördelningen måste bli bättre och mätbar * Separatorerna bör få konsekventa inställningar, fastställ tydliga riktlinjer * Fler provtagningar på övriga sektioner. Ytterligare provtagningskampanjer kan förslagsvis kompletteras med en processmineralogisk studie av koncentrat * Fler trummor i försepareringen i KA1 *Verklig anrikning per steg bör undersökas *Utveckling av metod och utrustning för provtagning av koncentrat per steg