Laga befogenhet
en möjlighet som polisen inte vågar använda
För att polisens ska klara av att upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten i landet har de utrustats med olika maktbefogenheter, det vill säga befogenheter att på olika sätt ingripa mot enskilda. I Sverige får polisen använda sitt tjänstevapen i enlighet med nöd, nödvärn och laga befogenhet. Den sistnämnda ger polisen rätt att använda våld och i värsta fall sitt skjutvapen för att genomföra en tjänståtgärd. Användandet grundar sig framförallt i lagstiftningen från år 1969. Det har de senaste åren förts en diskussion om att lagstiftningen behöver uppdateras till dagens samhälle. I och med att lagstiftningen är över fyrtio år gammal medför det vissa tolkningssvårigheter, vilket försätter den enskilda polismannen i en svår bedömningssituation. Syftet med vårat arbete är att utifrån lagstiftningen undersöka om regleringen av huruvida polisen har rätt att använda sitt skjutvapen är svårtolkad.I 1969 års kungörelse om användande av skjutvapen i polistjänsten reglerar första paragrafen en polismans rätt att skjuta i nödvärnssituationer, medan andra och tredje paragraferna reglerar polismannens rätt att skjuta i fall av laga befogenhet. Därutöver regleras polismannens rätt att skjuta i traditionell lagstiftning såsom polislagen och brottsbalken samt FAP 104-2 som är Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om polisens skjutvapen m.m. Vilket innebär att polismannen måste ta ställning till fyra olika regelverk innan det kan fattas ett beslut.Vi har konstaterat att de nuvarande regelverken för polismannens rätt att skjuta bör ses över eftersom samhållet har genomgått en stor förändring de senaste fyrtio åren. Vi har även diskuterat om en helt ny lagstiftning bör komma till där ytterligare brott bör ingå.