Laboratorieförsök på EAF-slagg som ballastmaterial i asfalt
I Sverige hamnar många restprodukter direkt på deponi även om det finns möjlighet att ta de tillvara i olika konstruktioner. Detta projekt har gått ut på att undersöka vilka möjligheter det finns att skapa en asfaltprodukt innehållande EAF-slagg. I undersökningsarbetet gjordes en litteraturstudie för att sammanställa befintlig kunskap samt laboratorieförsök. EAF-slagg används i stora delar av världen och till många olika ändamål. Den största användningen sker i vägar där det går att nyttogöra den höga nötningsbeständigheten och den kubiska formen. Det finns dock vissa delar i den kemiska sammansättningen som sätter gränser för användandet, volymexpansionen. För att komma undan volymexpansionen i lagd asfalt låts slaggen ligga utsatt för vatten under ett par månader. Egenskaperna hos den undersökta EAF-slaggen ligger under de gränsvärden som Vägverket ställer för en AG16 i ATB VÄG, exempelvis micro-Deval och flisighetsindex. Det avsvalningstest som gjordes mellan en fraktion av slaggen och en likvärdig ballastfraktion påvisade ingen skillnad även om tidigare erfarenheter pekar på att slagg svalnar långsammare. Hålrummen i blandad, packad och testad asfaltmassa är högre än den skulle ha varit med konventionell ballast. Dock är marshallstabiliteten fortfarande hög vilket skulle betyda att asfalten klarar sig utan deformationer med de höga hålrummen. Efter itusågning av provkropparna noterades metallytor och att asfalten verkade kompakt. Slitlager med EAF-slagg inblandad har en potential att hålla länge utan spårbildning eller sprickor på grund av den goda nötningsbeständigheten. Detta skulle även minska mängden slagg som deponeras och mängden konventionell ballast som krossas varje år.