Laborativ utvärdering av utrustning för bestämning av tryckhållfasthet hos sprutbetong
I dagens läge vid användning av sprutbetong så tas vanligtvis ingen hänsyn till att struktur och materialegenskaper hos sprutbetong är annorlunda än för motsvarande gjuten betong. Dessa olikheter i struktur och egenskaper beror dels på användningen av acceleratorer, högre cementhalt och en mindre ballaststorlek i sprutbetongen. Tidigare har mer eller mindre standardiserade recept för sprutbetongen använts vilket har haft liten variation oavsett de geologiska förutsättningarna. Detta har i vissa fall gett stora konsekvenser t.ex. i form av sprickbildning på grund av krympning. Ett mål med det här arbetet är att det ska ge underlag till doktorandprojektet ?Undersökning och utveckling av materialegenskaper hos sprutbetong för bergtunnlar? så att det i sin tur kan förändra användningen av sprutbetong. Om sprutbetong kan skräddarsys genom att få kunskap om dess sammansättning så kan förhoppningsvis högre säkerhet, längre livslängd och eventuellt bättre ekonomi uppnås. I detta examensarbete är målet att göra en laborativ utvärdering av utrustning för bestämning av tryckhållfasthet hos sprutbetong i fält. Tryckhållfastheten bestämdes med ?Hiltimetoden? eller ?spikpistolsmetoden? och fokus låg den tidiga åldern hos betongens härdande. En annan metod, Schmidthammaren, testades också för att se om den kunde ge pålitliga resultat. Provtryckningar gjordes med hjälp av en tryckpress för att få referensvärden att jämföra med. Även dessa tester analyserades och pålitligheten utvärderades. Testerna som utfördes gjordes på gjutna betongkuber. Samtliga tester gjordes i laboratorium hos KTH Byggvetenskap. Resultaten från testerna sammanställdes i tryckhållfasthetsdiagram där skillnader och likheter mellan resultaten från de olika metoderna tydligt ses. Tryckhållfasthetsdiagrammen visade skillnader mellan de två metoderna för provkroppar i väldigt tidig ålder (mellan 10 till 36 timmar). Samtidigt framkom att spikpistolsmetoden verkar vara pålitlig inom ett större hållfasthetsintervall än det som tillverkaren uppgett. Sammanställningen av resultaten kunde inte påvisa den tid då pålitligheten hos spikpistolsmetoden avtog eftersom den antagligen ligger efter 48 timmars härdandetid. Examensarbetet kommer att ligga till grund för de tryckhållfasthetstester som kommer att göras i laboratorium. Resultaten kommer att fungera som referensvärden mot de värden som fälttester ger. De laborativa tester som utfördes innehåller ej acceleratorer, till skillnad från fälttester där betongen kommer att innehålla acceleratorer. Resultaten från de laborativa testerna och fälttesterna kommer att visa hur de fältmässiga förhållandena påverkar tryckhållfastheten.