LIS - Landsbygdsutveckling i strandnära läge.
Utfallet i Norrlands kommuner.
SammanfattningI Sverige har vi ett generellt strandskydd som gäller för alla stränder, oavsett storlekpå vattendraget. Strandskyddsområdet är normalt 100 meter från strandlinjen, bådeupp på land och ut i vattnet, men länsstyrelsen kan utöka avståndet till 300 meter.Syftet med strandskyddet är att skydda växt- och djurliv samt att tryggaallmänhetens tillgång till stränder.2009 kom en ny lag om strandskydd. Den nya lagen innebar att det numera finnsen möjlighet för kommunerna att införa LIS-områden, områden förlandsbygdsutveckling i strandnära läge. De LIS-områden som utses av kommunenska anges i översiktsplanen eller som ett tillägg till denna. Förutom de särskilda skälför att bevilja dispens från eller upphäva strandskydd, som anges i miljöbalken, kanman som särskilt skäl i LIS-områden beakta att det bidrar till utveckling avlandsbygden. Inom dessa områden har kommunen möjlighet att beviljastrandskyddsdispenser.Det är nu nästan 5 år sedan den nya lagstiftningen om strandskydd trädde i kraft.Examensarbetes syfte är att belysa hur långt kommunerna i Norrland kommit i sinplanering och sitt genomförande av LIS-områden, hur de anser att lagstiftningenfungerar, eventuella problem vid framtagandet av LIS-områden samt vilket derashuvudsakliga syfte med detta varit. Till kommunerna i Norrland räknas samtligakommuner i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands samtGävleborgs län.En enkät har skickats ut till samtliga kommuner i Norrland, 54 stycken. Av dem har47 stycken valt att besvara enkäten (87 %). Av dessa 47 kommuner var det bara 1kommun som inte hade för avsikt att inrätta LIS-områden, de övriga (98 %) befannsig i olika stadier, från handläggningsskede till redan inrättade LIS-områden. Mångaav kommunerna uppgav att de tyckte att lagstiftningen eller i vissa fall vägledningenkring LIS-områden var otydlig. De uppgav även att det kunde vara svårt för enenskild tjänsteman att bedöma var önskemålet om LIS-områden skulle finnas. Detkan man också se, då antalet förfrågningar om strandskyddsdispenser utom LISområdenär mer än dubbelt så många som antalet beviljade dispenser inom LISområden.Med tanke på att Norrlands kommuner generellt har ett lågtbebyggelsetryck och en hög andel obebyggd strandlinje, borde en utökaddifferentiering av strandskyddet för dessa områden kunna införas i lagstiftningen,för att ytterligare stimulera landsbygdsutveckling och tillväxt.